Kråkor på gravstenar och Kalihyllningar

Det har kommit lite nya recensioner på Dolas bokblogg, Books on my mind och Tystnad - läsning pågår. Cinnamon Books har också skrivit och har en lite särskild vinkel: "Jag gillar att Sebastian /--/lyssna på hårdrock som Satyricon. Så nämns också Jon Nödtveidt. Författaren, Pål Eggert, har gjort sin läxa."
När jag skrev "Borde vara död" försökte jag mig på en författalkemisk förvandling av metal till prosa. Den där känslan man får när man öronen blir intagna av en grottmansröst eller djävulskrik, basen vibrerar i hjärnbarken och kulsprutetrummor bearbetar amygdalan. Att metal har ett genomgående gotiskt anslag i sin estetik och inte räds för vulgär kroppsskräck var också inspirerande. Sen tycker jag att det är alldeles för många referenser till Morrissey i dagens litteratur och bestämde mig för att  det behövdes lite röj i svenska böcker.
Här är Satyricon:


Referensen till Nödtveidt spelar en lite annan roll än bara något som Sebastian gillar. Nödtveidt tog ju dessutom sitt liv, och självmord är en viktig del av "Borde vara död". Reinkaos av Dissection, Nödtveidts band, är likafullt en fantastisk skiva. Här är ett litet smakprov om Kali, med text. Musikalisk ockultism.