onsdag 30 oktober 2013
måndag 28 oktober 2013
Mörkare och vuxnare
Sofia har skrivit om min roman:
"Det här var en bra bok som kändes väldigt annorlunda mot de böcker jag vanligtvis brukar läsa. Den var mörkare och vuxnare kändes det som. Den var spännande, jag undrade hela tiden hur det skulle gå."
Och för den som vill läsa fler recensioner/intervjuer är det bara att kolla till höger och scrolla neråt på den här sidan.
"Det här var en bra bok som kändes väldigt annorlunda mot de böcker jag vanligtvis brukar läsa. Den var mörkare och vuxnare kändes det som. Den var spännande, jag undrade hela tiden hur det skulle gå."
Och för den som vill läsa fler recensioner/intervjuer är det bara att kolla till höger och scrolla neråt på den här sidan.
lördag 26 oktober 2013
Turné del två - Swecon, Stockholm
Stockholm
Fredag – Söndag 18-20/10
Fredag 18/10
Fredag 18/10
När jag skulle åka från Malmö till
Swecon i Stockholm visade det sig att både Nene och Simon skulle åka med samma
tåg. Inte nog med det, utan Nene satt mittemot mig under hela resan. Det var
nästan så att det fick mig att stå ut med att jag tvingades se snö ligga
hotfullt vit på markerna vi passerade.
Jag hade desperat försökt få tag
i ett exemplar av ”Svulten” av Taivassalo eftersom jag skulle sitta i
diskussionspanel med henne under Swecon. Nene var vänlig nog att låna mig sitt
exemplar och även om jag hade glädjen att konversera henne så lät hon mig få
tid att läsa. Jag kanske ska tillägga att jag helst även hade läst ”Martrådar”
eftersom Franck skulle medverka i samma panel. Dessutom verkade den intressant med tanke på att den använde
sig av maran.
En annan glad överraskning var
att Jenny Milewski steg på ett par stationer efter Malmö. Eftersom jag skulle
sitta i panel även med henne höll jag som bäst på att läsa Skalpelldansen. Jag
önskar att all pliktläsning var lika spännande som den.
När jag väl kom fram till
Stockholm inkvarterade jag mig hos en släkting som bor i Nacka. Jag blev visad
till Dieselverkstaden och gick till lambertrummet för bokdiskussion om Lavie
Tidhars Osama. Egentligen var jag där mest för att det var kamraten Patrik
Schylström som ledde diskussionen. Jag hade inte läst boken och diskussionen
sammanföll med invigningstalet av någon hedersgäst. Bokcirkeln blev väldigt gles om man säger
så, men ändå givande.
Nene var förstås med i Urban
Fantasy panelen. Man pratade en hel del om hur denna sub-genre kategoriseras
utifrån kön samt att den öppnar för läsare som inte skulle närma sig fantasy i
vanliga fall.
Karin Tidbeck var hedersgäst så
jag passade på att gå både på fredagens författarfika med henne
och
söndagens intervju. Man skulle anmäla sig i förväg till författarfikan vilket
jag givetvis inte gjort. Under de nästkommande dagarna var det överhuvudtaget
klent med maten. Det blev en stor kopp kaffe någon gång mellan programpunkterna
för det mesta istället. Jag tror jag ska kalla det Swecondieten. Distrahera hungern med intressanta
diskussioner och möten och släng i dig lite kaffe däremellan.
Tidbeck berättade bland annat att
hennes roman Amatka hade sitt ursprung i en period då hon drömde ovanligt
cinematiskt. Hon bestämde sig för att skriva ner drömmarna och hade snart fyllt
en pärm. Hon började ordna drömmarna utifrån en fantasigeografi och skrev bland
annat en samling dikter utifrån den. Romanen tillkom alltså efter ett gediget
och lite bisarrt förarbete som tog flera år i anspråk.
Den sista punkten för dagen var
”Horror in literature today”. Jag satt i panel med Steven Savile som skrivit
den fina ”Den skrattande pojkens skugga”, Jenny Milewski samt Emil Hjörvar Petersen som är från Island.
Han har utkommit med två böcker på isländska och en tredje är på väg. Tydligen
är det något slags postapokalyptisk variant på asa-mytologin. Jag hade förmånen
att fika med honom någon dag senare.
Jag var lite nervös för den här
panelen eftersom jag inte är tillnärmelsvis lika bekväm att tala engelska som
svenska även om jag läser på båda språken. Det kändes ibland som om någon skjutit
på mitt ordförråd med hagelbössa.
Vi pratade alltså om skräcken
idag och varför vi skrev den. Jag menade att man kunde se på skräcken genom
vända upp och ner på Antonovskys salutogenes, dvs att den skildrade en värld
som inte går att begripa, att man inte har de färdigheter som krävs för att
bemästra den och att ens upplevelse av meningsfullhet krossas.
Petersen talade om hur exempelvis
McCarthys ”Vägen” inspirerarat honom när han skrev sina apokalyptiska
asagudsberättelser. Milewski menade att hon skrev skräck eftersom hon på så
sätt kunde gå längre än många andra. Döden och rädslan ställde saker på sin
spets.
Savile verkade av någon anledning
uppehålla sig mest vid att den värsta skräcken stod människor för. Han pratade
om hur ”Den skrattande pojkens skugga” egentligen fick läsaren att fatta
sympati för en seriemördare och att det mesta som händer där händer i
huvudpersonens sjuka hjärna. Dvs den värsta skräcken händer i huvudet på människor.
Monster och övernaturliga händelser är ändå ointressanta. En liten hake är
förstås att det mesta som händer i huvudet på bokens huvudperson skildras som
monster och övernaturliga händelser och det är därför man läser en romanen,
inte för att författaren vänder upp och ner på alltihop under de sista sidorna.
Savile menade dock att exempelvis
Clive Barker i romanen Cabal skildrade hetsen mot homosexuella och rädslan för
HIV under 80-talet. Och där tyckte jag att han närmade sig en ståndpunkt som
var intressantare. Milewski slog fast att skräcken och dess attribut var
redskap för författaren, inte huvudsaken.
Ett av de roligaste ögonblicken
under skräckpanelen var när Savile lade ut texten om hur traumatiserad han
blivit under sin barndom när han exempelvis var tvungen att gå hem från skolan
över en kyrkogård, och SocialistSimon slog ut med armarna och sa: ”Vill du ha
en kram?” Varpå båda reser sig och kramar om varandra.
Lördagen
19/10
Under
lördagsmorgonen hetsläste jag Svulten men blev ändå inte klar med den. Jag hade
tänkt gå på intervjun med Lavie Tidhar men missade den. Jag hade dock förmånen
att prata med honom medan han var ute och rökte vid ett tillfälle. En avslappnad
person med en röst som var gnällig på ett skönt sätt. Märkligt.
I vilket fall som helst så var
första diskussionspanelen som jag åsåg ”How do you make a plot?”
Jag hade hoppats få några
handfasta tips men tappade hakan lite när Jo Walton sa: ”Jag ville vara med i
panelen för att lära mig.” Både hon och Taivassalo inriktade sig mer på att
skapa personer som de sedan lärde känna och såg lite var de hamnade. Taivassalo
ville hålla handlingen lite hemlig för sig själv så att skrivandet skulle bli
mer spännande. Cobley var ganska
strukturerad i sina upplägg av handlingen men erkände att han hade blivit lite
uttråkad av ett skrivprojekt där han vetat för mycket om vad som skulle hända.
Jo Walton gav ett exempel på hur
man kunde tänka för att skapa driv, personer och handling i en roman. ”Om till
exempel alla kan leva för evigt – tänk ut vem som skulle hata det.” Hat som ett
sätt att bygga en stark stomme för en berättelse.
Nästa panel var Moderna
dystopier. Egentligen gick jag på den mest för att jag var nyfiken på vad BoelBerman hade att säga, men jag tycker inte riktigt att hon kom till sin rätt.
Man diskuterade lite varför dystopier har blivit så populära och pratade lite
om galenskaper från Sovjettiden. Det kändes lite för distanserat även om det
aldrig blev ointressant.
Jag gick även på panelen om
redaktörer och agenter. Och jag tänkte mest på att Anna Henriksson, min redaktör
på Styxx Fantasy, hade varit ett intressant tillskott, särskilt som det bara
var män i panelen.
Sen var det dags för
Finlandsvensk fantastik med Franck, Taivassalo, Turtschaninoff och Wiik.
Anglemark som var moderator hade glädjande nog koll på att finlandsvenskar inte
nödvändigtvis talar finska särskilt bra eftersom det inte är deras modersmål.
Det blev en intressant diskussion om språk, identitet och skrivande och
möjligheterna att nå ut med sina verk.
Mina föräldrar är finlandsvenskar
och av olika anledningar är det länge sedan jag reste till Finland nu. Det var
första gången som jag hört några tala om fantastik på sjungande finlandsvenska
och det berörde mig så starkt att det nästan gjorde ont.
Sedan var det dags för Dark
Fantasy – som tidigare hade rubriken Grim Fantasy. Man ägnade den största tiden
åt att försöka definiera begreppet vilket sträckte sig från Joe Abercrombie
till Clive Barker.
Söndagen
20/10
På söndagen
skulle jag medverka i panelen ”Nattens skepnader”. Jag ställde mig lite
tvivlande till hur många som faktiskt skulle dyka upp 10.00 en söndagsmorgon,
men vi fick lite publik trots allt. Eftersom Franck skriver om maror och Taivassalo
om vampyrer, två parasitära varelser, hade jag föreslagit mig själv med tanke
på gravråna i ”Borde vara död”. Att Mattias Fyhr som skrivit om gotik
medverkade gjorde det inte sämre eftersom jag menar att min roman är gotisk.
Jag hade tänkte läsa både
”Svulten” och ”Martrådar” men hade bara kommit till hälften på den förra. Jag
började med att poängtera att jag tyckte den var ljuvligt skriven och att jag
verkligen gillade romanen – men att ”Borde vara död” på många sätt var skriven
i opposition mot den typen av vampyrer, mot vampyrer överhuvudtaget. Särskilt
vampyren som övermänniska, sensuell och sofistikerad. Jag ville skriva om ett monster
som representerade utanförskap rakt igenom, som verkligen var ett monster.
Taivassalo menade att det var en
berättelse om dekadens som ett sätt att dö och att Jorunn Självfhämnd visst var
ett monster. Hon avslutade snyggt och lite syrligt med att om man läste HELA romanen så skulle
man se det.
Vi diskuterade vidare om
sexualitetens roll, arvsynden och det monstervarandet som en förbannelse. En
väldigt givande panel.
Jag fortsatte med att
lyssna på Tidbeck och även Cirkeln-författarna. Det störde lite att en orkester
började spela inte långt därifrån. Sara och Mats pratade i alla fall om den
internationella lanseringen, filmen och hur det vara att jobba ihop. Det var
rätt roligt när Mats berättade hur orolig han blivit i början när Sara läste
texter han skrivit med sitt, som hon uttryckte det, fokusface eftersom han
trodde hon var sur.
Det hela rundades av med ”Hur i
helvete gör djur?” av Torill
Kornfelt. Hon berättade om insekter med kugghjul på benen och pingviner som
hade sex med döda pingviner och annat som man aldrig fick se på djurprogrammen
när man var liten.
Etiketter:
franck,
Nene,
savile,
Swecon,
taivassalo,
Turtschaninoff
fredag 25 oktober 2013
Turné del ett - Malmö
Malmö Onsdag
– Torsdag 16-17/10
Jag begav
mig från Göteborg till Malmö främst för att vara med på en paneldiskussion om
det Magiska Malmö på Kirsebergsbiblioteket på torsdagkväll. Simon som arbetar
på biblioteket ville dock att jag skulle hälsa på hos hans skrivarcirkel så jag
åkte en dag tidigare. Det blev ett trevligt samtal om skrivande och som tack fick
jag en fin plansch föreställande ett sjörå hämtad från Egerkrans vackra bokNordiska väsen.
På torsdag
var det dags för diskussionspanelen. Det var väl c:a 40 personer som dök upp.
De andra paneldeltagarna var Nene Ormes som skrivit om de sära i malmö och
Victor Algren som utkommit med en bok om två varulvar i Malmö. Simon var
moderator. Vi pratade på om vad vi skrev, hur vi skrev och varför.
Det
blev särskilt roligt när Simon ställde en fråga som han visste att jag inte
gillade, nämligen: ”Skulle ni kunna skriva vanlig litteratur utan fantasy?” Det
ledde till ganska olika reaktioner. Jag blev sur och hotade med stryk. Nene
rabblade upp ett antal skäl till varför man borde fortsätta skriva fantasy.
Victor var förrädaren som erkände att hans nästa bok inte skulle ha några
fantastiska element.
Boktimmen har skrivit om Magiska Malmö-panelen.
Boktimmen har skrivit om Magiska Malmö-panelen.
Etiketter:
Nene,
socialistsimon,
victor algren
tisdag 15 oktober 2013
Ville duscha efter läsning
Jag är med i DN idag. Artikeln heter "Nordens tomtar och troll utmanar vampyrerna" och handlar om hur alltfler svenska författare använder sig av folktro och nordisk mytologi i fantasy/skräck.
En folklorist som heter Tora Wall skriver: "Världen känns osäker, det är oroligt och lågkonjunktur, och då brukar det följa ett intresse av att söka tröst i en annan värld." Jag säger bara, lycka till med att finna tröst i "Borde vara död".
Den tröstlöshet, den tomhet som man finner i min roman exemplifieras jävligt bra av lite citat ur en bloggrecension som jag hittade idag. Metronyx menar att hon finner "en historia om oändlig ensamhet" och "Den är äcklig, jag kände mig nästan i behov av en dusch efter att ha läst den."
En folklorist som heter Tora Wall skriver: "Världen känns osäker, det är oroligt och lågkonjunktur, och då brukar det följa ett intresse av att söka tröst i en annan värld." Jag säger bara, lycka till med att finna tröst i "Borde vara död".
Den tröstlöshet, den tomhet som man finner i min roman exemplifieras jävligt bra av lite citat ur en bloggrecension som jag hittade idag. Metronyx menar att hon finner "en historia om oändlig ensamhet" och "Den är äcklig, jag kände mig nästan i behov av en dusch efter att ha läst den."
lördag 12 oktober 2013
Finbesök i Malmö
San Simón kommer till Malmö nästa vecka. Närmare bestämt 17:e oktober 18.00. Sebastian ska spöa några sära och Isa ska visa bögvarulvarna att hon är det värre rovdjuret. Kom till Kirsebergsbiblioteket och titta på.
onsdag 9 oktober 2013
Brutalspännande
Så uttrycker sig Malin Lindroth i en recension som publicerades i GT, Göteborgsupplagan av Expressen. Läs här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)