lördag 20 september 2014

Arbetarskrivare


Ove Allansson pratar om sin bakgrund och skrivande


   Föreningen Arbetarkskrivare har haft turné över hela landet och jag fick förmånen att delta i när den kom till Göteborg. Tillsammans med Ove Allansson, Sara Beischer, Torgny Karnstedt, Agneta Thomasin Svensson, Aino Trosell och den ständige konferencieren Victor Estby framträdde jag på Restaurang Traktören.
   Medan jag stod och väntade och inte riktigt visste vad jag skulle göra upptäckte jag att en av böckerna som stod uppställda var ett prosalyriskt verk om hemlösa. Jag presenterades för Agneta som skrivit "Den vita baracken" och det visade sig att hon arbetat med hemlösa på lite olika ställen under en tid. När jag träffade henne igen i samband med Författarcentrum Västs fyrtioårsjubileum visade det sig att vi tidvis t o m arbetat på samma ställen. Märkligt ...
   Under framträdandet berättade Sara Beisher att hennes roman "Jag ska egentligen inte jobbar här" om hemtjänsten fått nobben från flera förlag med motiveringen att ingen ville läsa skildringar av bajs och hemorrojder. Jag behärskade en impuls att rycka till mig boken direkt för att se om hon verkligen var värre än det jag skrivit. Jag har ju fått liknande reaktioner ...
   Jag har hört talas om att Torgny Karnstedt använder sig av en verktygslåda när han pratar litteratur ute i skolorna och även skrivit ett lektörsomdöme om "Jag har ett språk" som handlar om just detta. Han inkluderade mitt omdöme på samma sätt som han inkluderade de andra författarna i sitt eget framträdande. Jag försöker själv tänka på att bekräfta andra som jag samverkar med men han gjorde det verkligen metodiskt. Framförandet i sig var nästan något slags performance utifrån en gammal väska och innehållet i den. En fartfylld och konkretiserande framställning som fick mig att fundera över hur jag själv skulle kunna framträda.


Agneta pratar om "Den vita baracken"

onsdag 17 september 2014

Ghayath Almadhoun




Jag hade förmånen att stå på samma scen som Marie Silkeberg och Ghayath Almadhoun när jag var i Kina. Ghayath har nyligen publicerats i Holland och talar i holländsk TV om sin flykt från kriget i Syrien, sin kärlek till staden Damaskus, Israel och Auschwitz. Det är lite obegriplig holländska i början av programmet, och Ghayath läser lite på arabiska men mest talar de engelska. Titta här.
Och som sagt kan man läsa hans och Maries poesi i "Till Damaskus".




onsdag 10 september 2014

De döda och den dolda formeln bakom arbetslöshet

Ikväll handlar Uppdrag granskning om den dolda formeln bakom arbetslöshet. Jag berör faktiskt den som hastigast i "De döda fruktar födelsen"
Sebastian träffar en gammal vän, Victoria, som frågar honom:

"Jaja, men har du jobb?"
Sebastian log överseende, som om Victoria berättat ett skämt han fann opassande.
"För tillfället ägnar jag mig åt inflationsbekämpning ... "
"Förlåt?"
"Jag saknar arbete i ordets snäva bermärkelse och eftersom arbetslöshet sägs hämma inflationen är jag sålunda en inflationsbekämpare. Jag har faktiskt funderat över att starta eget som inflationsbekämpare. Arbetslös kan man vara i hela världen så det är en framtidssysselsättning på dagens globaliserade marknad."

Det var på den tiden jag fortfarande kunde skriva humoristiskt. Sebastian är också väldigt annorlunda i "De döda fruktar födelsen". Jag var inspirerad av Oscar Wilde och serien Invisibles - samt av det här omslaget. 



   Jag var faktiskt med på det vampyrlajv där den här mycket smaktfullt utstyrda mannen uppträdde. I "De döda fruktar födelsen" är Sebastian mycket mer affekterad i sin språkdräkt och hela texten var mycket mer satirisk. 
   Järnringen som gav ut "De döda fruktar födelsen" lade ner - fast de har återuppstått - men jag ville skriva mer om Sebastian. Samtidigt hade jag också förändrats och tröttnat på den eleganta Sebastian. Tröttnat på att försöka vara rolig. Jag hade överhuvudtaget tröttnat på det mesta. Sebastian i "Borde vara död" blev alltså ganska annorlunda än i "De döda ... ". 
Och nä - böckerna är helt fristående från varandra. I min egen privata kronologi ser jag "De döda fruktar födelsen" som den nollte boken om Sebastian och "Borde vara död" som den första boken om "De bortvalda". 

tisdag 2 september 2014

Dödsänglar


"När de andra barnen ritade bilar och boxare i 10-årsåldern tecknade han dödsänglar, människor som halshöggs och målade så mycket blod med en röd penna att papperet gick sönder."
   Jehovas vittne och satanist, Aftonbladet

"Blodet som runnit från såren hade levrat sig och såg ut som något slags pervers glasyr. Även fingertopparna såg att ha sandpapprats blodiga, och de manliga änglarna hade fått könsorganen avslitna. Inte avskurna utan avslitna."
   Ur Borde vara död