Arbetarskrivare

Ove Allansson pratar om sin bakgrund och skrivande

   Föreningen Arbetarkskrivare har haft turné över hela landet och jag fick förmånen att delta i när den kom till Göteborg. Tillsammans med Ove Allansson, Sara Beischer, Torgny Karnstedt, Agneta Thomasin Svensson, Aino Trosell och den ständige konferencieren Victor Estby framträdde jag på Restaurang Traktören.
   Medan jag stod och väntade och inte riktigt visste vad jag skulle göra upptäckte jag att en av böckerna som stod uppställda var ett prosalyriskt verk om hemlösa. Jag presenterades för Agneta som skrivit "Den vita baracken" och det visade sig att hon arbetat med hemlösa på lite olika ställen under en tid. När jag träffade henne igen i samband med Författarcentrum Västs fyrtioårsjubileum visade det sig att vi tidvis t o m arbetat på samma ställen. Märkligt ...
   Under framträdandet berättade Sara Beisher att hennes roman "Jag ska egentligen inte jobbar här" om hemtjänsten fått nobben från flera förlag med motiveringen att ingen ville läsa skildringar av bajs och hemorrojder. Jag behärskade en impuls att rycka till mig boken direkt för att se om hon verkligen var värre än det jag skrivit. Jag har ju fått liknande reaktioner ...
   Jag har hört talas om att Torgny Karnstedt använder sig av en verktygslåda när han pratar litteratur ute i skolorna och även skrivit ett lektörsomdöme om "Jag har ett språk" som handlar om just detta. Han inkluderade mitt omdöme på samma sätt som han inkluderade de andra författarna i sitt eget framträdande. Jag försöker själv tänka på att bekräfta andra som jag samverkar med men han gjorde det verkligen metodiskt. Framförandet i sig var nästan något slags performance utifrån en gammal väska och innehållet i den. En fartfylld och konkretiserande framställning som fick mig att fundera över hur jag själv skulle kunna framträda.

Agneta pratar om "Den vita baracken"