Världen ska dränkas

Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utåplånades från jorden och allenast Noa räddades, jämte de som var med honom i arken. Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar. (1 Mos. 7 23-24)

Bloggen From Beyond recenserar Eskapixantologin "Brinn era djävlar! Brinn!" där jag medverkar med novellen "Brinnande betong".
Han skriver bland annat:

"Eggert ska ha eloge för att han mycket lyckat lägger handlingen till Sverige och lyckas behålla den hotfulla stämning som man ofta finner i hoodie horror-filmerna. Det är en samtidigt starkt samhällskritisk berättelse som sparkar mot den usla behandling som invandrartäta områden får lida. Som skräckberättelse är den klart godkänd, men det är främst formmässigt som Eggert har lyckats här. Det faller mot att bli något av en kopia av de brittiska filmer den inspireras av, något han dock lyckas vända mot slutet och bygger upp klimaxet till en riktig äcklig final som passar berättelsen."

Och vill ni bekanta er mer med Eskapix författare så kan jag rekommendera Swedishzombies pågående intervjuserie här.

Förtjusande människor

I torsdags var jag på Söderbokhandeln och bokpratade med Patrik Schylström. Vi genomförde även ett liknande arrangemang på Punktmedis. Efter det senare arrangemanget drack jag öl med skräckförfattaren CJ Håkansson, Bokstävlarna, Vildvittra och Feuerzeug som kommit för att lyssna till mig. Vi pratade om Abercrombie, att man borde kunna såväl dricka kaffe som bära T-shirts i fantasyromaner istället för öl/mjöd och tunikor, och Vildvittra utbrast under en diskussion att twitter var livet. Väldigt trevligt. Överhuvudtaget karakteriseradades min Stockholmsvistelse av möten med förtjusande människor.

Byggställningar

Det har kommit ett par recensioner här och här av senaste Eskapixantologin "Brinn era djävlar! Brinn!" där jag medverkar med en novell. Swedishzombie skriver att "Brinnande betong" utspelar sig i Göteborg, men gör den det?
   Det sannaste svaret är nog att den utspelar sig ingenstans eftersom förorten ifråga är namnlös, inte ett gatunamn nämns. Det betyder emellertid inte att den inte har förebilder.
   Alltsammans började med att jag läste reportageboken "Maffiakrig - nio avrättade män och staden de levde i" av Tobias Barkman och Joakim Palmkvist. När jag kom till avsnittet om kravallerna i Rosengård var det som om en liten författardemon trängt igenom hjärnbarken och börjat leka med synapserna. Den fick också näring av min läsning av "Reading the riots" om Londonkravallerna. Givetvis hade jag följt Rosengårdskravallerna kring källarmoskén. Jag bryr mig inte så mycket om moskéers vara och icke vara måste jag erkänna men inte ens alla i Rosengård såg det som en orsak. Ibland är sådant bara en katalysator, eller som den här personen uttrycker sig:

"Jag frågade killen om han var arg för att källarmoskén stängts. Han sa att han inte bryr sig om den. Han berättade att ingen ungdom bryr sig om den och att ingen kastade sten pga. det. ”Vissa gånger jag pratar med pappa att alla källarmoskéer borde stängas. Istället öppna fritidsgårdar”. Jag frågade om han var muslim. Han sa att han var det men att det räckte med den stora moskén.

Ovanstående citat är taget ur "Det är inte stenarna som gör ont", ett digert dokument som jag läste inför novellskrivandet. Det är en rapport som togs fram i och med Rosengårdskravallerna och man får ta del av röster från alla möjliga grupper som var involverade; barn, vuxna, räddningstjänst, poliser och så vidare. Väldigt givande med många fältanteckningar. Här är ett tv-inslag om vad som spelade in för att spä på missnöjet, och även inspirerade till scener i novellen. Det finns en artikel i Sydsvenskan där två reportrar intervjuar ungdomar i Rosengård. Den finns med som en scen i min novell, men min version är förstås mer äkta... Det var så det egentligen gick till... ;-)
   Förutom detta läste jag en artikelserie i Svd om våldsamma tjejer och hörde ett par radioinslag i ämnet.
   Ja, just det. Det är en fantastiknovell, med tydlig lutning åt skräckhållet. Bara så att ingen missar det.
Och så lite soundtrack till novellen. Finns här.

  

Stockholm ska brinna!

I nästa vecka kommer jag till Stockholm för att diskutera vem som skriver den mörkaste, hårdaste och fantasifullaste fantastikprosan. Den som vill käfta emot kan göra det här:
11/4 Söderbokhandeln Götgatan 37 19.00
12/4 Stockholms bibliotek 18.00 - 19.30

Fräscht!

BTJ, bibliotekstjänst, har nyligen recenserat min nya roman:

"Vid sidan av sitt författarskap arbetar Pål Eggert med missbrukare och hemlösa. Detta lyser igenom i hans tredje roman Borde vara död, som utspelar sig bland samhällets nedre skikt i Göteborg./--/ Eggerts bakgrund inom social resursförvaltning ger en dimension av trovärdighet som är ovanlig i den här sortens litteratur. Karaktärerna är mångfacetterade och väl utarbetade, utan att bli arketyper. Författaren tecknar ett fascinerande möte mellan övernaturliga varelser och svensk storstadsslum som samtidigt rymmer en medryckande historia. Välskrivet och fräscht."

Dags att fira.

Förtrupperna har anlänt

I fredags fick jag reda på att ett antal förhandsex hade dykt upp på förlaget...