Mäktige Malin

Malin, som jag haft äran att träffa och bärsa med, har recenserats här. Jag tog ett par foton på henne med mobilen men var alldeles för svajig på handen så tyvärr kan jag inte visa läsarna någon bild på författarinnan. Hon är dessutom en metaltjej som tränar styrketräning. Jävlas med henne på egen risk.
   Jag har för övrigt själv recenserat hennes novell här.

Lite musik till läsningen:

Multikultur

Blondinbella:
Ett av de motargument jag hört är att det finns folk med tunga arbeten som inte klarar av att jobba tills de fyller 75. Men tanken är inte att man ska ha samma yrke från att man är 18 år till 74. Kanske man är målare i början av karriären, men när ryggen inte pallar längre börjar man sälja färg och vid 60 kanske man blir konsult. Vilket jobb man har ska påverkas av var man befinner sig i livet./--/Istället kommer ens jobb allt mer bli ens livsstil./--/ Jobb ska inte vara en börda."

Johan Jönson i "med. bort. in":

Jag sålde. mitt kroppsliga arbete.
väl det enda jag kunde
utan att kunna det särskilt bra.
för avtalsenligt. låg lön.
emellanåt. grått och svart. för ännu lägre.
mina tankar. var osäljbara. det.
var inte ens tankar. det var.
som vita pappersark. förstörda. av poesi.
jag gjorde. det jag förväntades göra.
så lite som möjligt. det som krävdes.
för överlevnad och för.
att undvika uppenbar och avslöjande skam.
jag använde kroppen och kroppsdelarna.
jag försörjde mig och de mina.
jag använde kroppen.
och ryggen.
och axlarna och skuldrorna.
och kroppsdelar.
och ryggen. jag använde kroppen.
tills den blev skadad.
och sjuk. den blev. värdelöst svag.
den blev utsliten och knäckt.
det blev bara skit. med kroppen och ryggjäveln.
det blev en värdelös jävla skitrygg
kroppen hade döda partier och sjok. kvar. i sig.
som nära och symbiotiska.
men oåtkomliga fiender.


Och här kan man läsa ett annat inlägg om blondinbella och multikultur.

Människor som kanonmat, del tre

Amerikanska forskare utförde medicinska experiment på människor i Guatemala.


Det gör det lite mer begripligt att amerikanska storföretag handlade med den nazistiska regimen, även efter att USA gått med i kriget. Var det ett sätt att försöka förvandla ett totalitärt styre till en demokratisk och marknadsekonomisk regim? Eller kanske det bara var likgiltighet för annat än den rikes porzac; vinstsiffror? Det kanske också gör det mer begripligt att att man framställde handböcker i tortyr. Patenterade metoder. Kanske kommer CIA att dra de hemsidor inför rätta för upphovsrättsintrång som lägger ut deras böcker på nätet?



Men det har förstås bara att göra med att jag är avundsjuk på de där läkarna, storföretagen och de häftiga CIA-agenterna. Och att jag vill ha det som i Sovjet. Särskilt med tanke på att McCoy pekar på att man lät sig inpireras av KGBs förhörsmetoder.
I en film eller en bok skulle alla de där döda som så många vänder bort blicken från kunna komma tillbaka. Spöken, gastar, zombier som kräver att inte glömmas, som druckit sig berusade på all rädsla och likgiltighet som sipprat ut ur de astrala sfärerna, dränkt dem i deras gravar, lärt dem bli vad deras förövare behandlade dem som. Om någon av dem fortfarande kan tala kommer de att väsa:
"Ni räkande oss aldrig, gick bara där som uppsvällda lik fulla av gaserna från er egen förträfflighet!"
Förruttnelse från förr, de omärkta gravarnas folk som inte är intresserade av att kräva det som fråntagits dem, utan bara vill förstöra. Urskillningslöst.

Vardagen är en domedag

"Sliten, konsumerad och slocknad"




















hur ful.
och oattraktiv jag är.
hur skamfyllt det är att bära på
att tvingas visa upp.
all denna motsats till skönhet.
det håller mig inne i lägenheten.
också det.
trots att jag vantrivs i lägenheten.
och att insikten om det fula.
får utsträckning. som expanderande.
som kontaminerade zoner.
också retroaktivt. och
 är starkare.
för den återstående tiden.
jag kommer att bli fulare.
fetare. än mer oattraktiv.
ändå. envisas den övergödda, grisaktiga kroppen.
gång på gång
som återkommande svettanfall.
att bli våt. och kåt. så flämtande kåt.
och ännu kåtare.
som. en desperat, fantasierande.
sjuttonårig blatte.
 - Ur "med.bort.in. av Johan Jönson


Självmordsmetal

Korsett innanför köttet.

Läste nyligen en Vakttornsartikel om hur man ska behandla uteslutna. Det är ingen nyhet att man gör så här men det är ändå en bra sammanfattning av tankegångarna i ämnet.
"Det finns vänner i församlingen som har begått allvarliga synder och som blivit tillrättavisade "med stränghet, så att de ska vara sunda i tron" (Tit. 1:13) Men för vissa har deras handlingssätt lett till att de blivit uteslutna./--/ Vi kan bara ta ett exempel på vilka goda resultat det kan få om en familj lojalt följer Jehovas anvisning om att inte umgås med en utesluten släkting. En ung man hade varit utesluten i tio år, och under hela den tiden hade hans pappa, mamma och fyra bröder följt uppmaningen att "sluta upp att vara i sällskap" med honom. Själv försökte han ibland hitta tillfällen att umgås med dem, men berömvärt nog höll alla i familjen fast vid beslutet att inte ha någon kontakt med honom. När han blivit återupptagen berättade han att han hela tiden saknade kontakten med familjen, särskilt på kvällarna när han var ensam. Men, som han själv erkände, om familjen hade umgåtts bara lite med honom skulle han ha nöjt sig med det. Men eftersom ingen i familjen hade någon som helst kontakt med honom, blev hans stark önskan att få vara tillsammans med dem en av anledningarna att reparera förhållandet till Jehova. Tänkt gärna på detta om du någon gång frestas att överträda Jehovas befallning att inte umgås med uteslutna släktingar."
   Intressant hur känslomässig utpressning ses som ett legitimt sätt att tvinga någon tillbaka till tron. Det är också ett exempel på vad som hela tiden pågår inom ett Jehovas vittne och hans/hennes förhållande till omvärlden. Tron blir en korsett och man ska helst dra åt så hårt som möjligt. Det man inte kan få bort ska pressas ihop, tryckas undan. Att man knappt kan andas spelar ingen roll. Att det är omöjligt att springa gör ingenting heller. Då kunde man ju springa långt, långt bort därifrån.
   Artikeln får mig att tänka på andra saker också. Under min uppväxt har jag läst åtskilliga artiklar i Vakna och Vakttornet och känner särskilt igen det där med att någon "erkänner". Det läggs alltid in i tid och otid, för små och stora saker. Synen på livet som en brottsplats.
   Tonen är så stillsam i texten, resonerande, logisk inom sin snäva sfär.

   Och så har jag en liten länk till en blogg där man kan läsa hur kristna i USA regarerar på att ett gäng ateister vill ta bort ett kors som är uppställt på Ground Zero. När ni klickat på länken, scrolla neråt och kolla in statusuppdateringarna...

Avslutat kapitel

Igår var sista tillfället för "Skriva skräck och fantasy" som jag varit kursledare för på Folkuniversitetet. Jag har tidigare varit med i skrivarcirklar och liknande så jag är ganska van vid textsamtal, men det var ändå inte en helt lätt uppgift. Inte så mycket på grund av kursdeltagarna utan mer mina egna krav och fantasier. Jag vill förstås att det jag gör blir bra, och jag är ganska bra på att föreställa mig vad folk gör när de inte gillar det jag gör. Men vill man verkligen göra något ska man inte låta prestationsångest eller annan rädsla låta hindra sig.
   Det var nära att kursen överhuvudtaget inte blev av eftersom det var få sökande. Någon fick dessutom ett nytt jobb i samma veva och var tvungen att utebli ett par gånger innan han helt enkelt tackade för sig.
   Men den sista träffen kändes som en bra avslutning och Rebecca på Folkuniversitetet hade redan satt upp mig som lärare på en ny kursomgång inför våren, något jag dock avböjde. Eventuellt anmäler jag mitt intresse inför våren, men det beror lite på hur vissa andra saker i mitt liv faller ut.
Här har en av kursdeltagarna skrivit om sista tillfället på sin bokblogg Boktjuven. Hennes bloggvinkel är att skriva vad hon vill stjäla från böckerna för att förbättra sitt eget skrivande, en ganska rolig vinkel tycker jag.
   Skräckförfattaren C J Håkansson har blivit intervjuad på Spektakulärt. Läs eller dö.

Det är aldrig rea på offerkoftor

Min kompis Elin - som en gång i tiden recenserade min roman tillsammans med Siska - skriver precis vad jag tycker om begreppet "offer" och synen på det. Vi har sett och gillat samma TV-program och retat oss på samma boktitel. Vad som menas? Läs här.