lördag 21 april 2012

En ensam värld av måne och regn

Jag har varit ute och tågluffat med familjen. Jag, min fru och mina två barn på elva och åtta åkte till Amsterdam, Bryssel, Paris, Prag, Hamburg, Dresden och Köpenhamn under något mer än två veckor.
   Något som fascinerade en del var förstås arkitekturen. Bryssels hus är rätt prydlig och fina på framsidan men på baksidan kan det ibland var rena kaoset. Tillbyggnader i olika form och höjd, gärna med något slags balkongliknande uteplats utan räcken med några torra växter, klädstreck och skorstenar.
   När jag såg taklinjen i Paris centrum kom jag att tänka på gamla filmer där man jagar varandra över taken och Aristocats. Det är som en egen värld där upp, en bergskedja skapad av människor, med dalar och toppar, bråddjup och torn. Det finns en del konstärliga verk som handlar om människor, eller andra varelser, som lever i kloaker och tunnelbanesystem, men det är väl inte lika vanligt att man anväder sig av taken? Jag spann loss i fantasier om fladdermusvarelser på tak och vindar som endast kommer fram när mörkret fallit. Månens folk som vi bara hör dunsarna av mot våra tak. En ballerina söker upp dem för att lära sig deras elegans och lätthet och betalar priset för att korsa det naturligas gräns.
   Jag lade också märke till graffitin som gärna förekom högt upp på väggarna intill sneda tak eller längs väggstegar. På en del platser krävdes det nog att man trotsade sina svindelkänslor och passade sig för plötsliga kastvindar.
   När jag åkte genom Paris såg jag en grafittimålning som föreställde en hög med stiliserade dödsskallar. Väldigt snyggt målat. Graffaren hade gått ut på det sneda plåttaket åtskilliga våningar ovanför gatan och målat på väggen till ett ännu högre hus. Jag ser en gotisk graffare framför mig i svart och med huva, som väver sin dödsbesvärjelse med sprejburken; försöker nå en annan stad bortom de levandes där han ännu en gång ska möta dem som han trodde att han älskade.

måndag 2 april 2012

Eskapixfesten i Linköping


Övre raden: Stewe Sundin (novellist i Eskapix) Malin Rydén (novellist i Eskapix), jag, Magnus Blomdahl (författare till "Äkta skräck" om extrem skräck) Nedre raden: Henrik Holmström (redaktör för Eskapix) Ingo Roos (Trollkarl och multikonstnär) CJ Håkansson (författare till "Fjärilen från Tibet")
   Vi träffades hos Malin i Linköping, drack öl, lyssnade på metal och babblade. Ingo började spika näsan full.
Då tyckte grannarna det var nog och kallade på det lokala psykteamet som tvingade på honom tvångströja, vilket fick honom att gå bärsärk.

När han väl fått av sig tvångströjan fritog han redaktören.

Malin frågade vänligt psykvårdarna om de kunde lämna oss ifred så att vi kunde fortsätta prata om kannibalism och kravaller.


"Vi kallar på polisen!" ropade vårdarna.
"Äntligen", sade Stewe sammanbitet.

"Nu får jag damma av kulsprutan jag köpte på marknaden!" sade CJ


"Det är bättre att grillköttet kommer till oss än att vi måste ut och jaga det", sade Magnus.

Psykvårdarna bara tittade på oss och skyndade sedan ut. Inga poliser kom. Vi fick hålla till godo med chips som vanliga människor. Men omväxling förnöjer.


För den som inte kan få nog finns inlägg här och här.