Lite blandade godsaker:
Jag medverkar numera i något som heter Fantastisk podd tillsammans med ett antal författare från Sverige och Finland som pratar om skrivandets ljuvligheter och vedermödor. Gå in här och lyssna. Lyssna även på de andra programmen. Där får ni t ex höra de finlandsvenska författarinnorna Mia Franck och Mikaela Taivassalo prata. Ni kan också höra Malmögängets livskraftiga fantastikförfattare säga visdom efter visdom. Och mer kommer.
Jag har fått lite intressanta läsarreaktioner:
"Fan Pål, den är bra. Jävligt bra. Kommit ungefär halvvägs. Gillar den snabbkrypande berättarstilen. Jag, som själv jobbat på stödboende för missbrukare, ser ju hur insatt du är i problematiken, på flera plan. Dock anar jag att du ej blivit lika cynisk och misantropisk som jag? Dina personporträtt är dessutom lysande. Mycket information trots ett nästan isbergskt berättarsätt. Ville bara skriva detta..... (var lite orolig att jag inte skulle gilla den nämligen)"
Hen skrev vidare i ett annat meddelande:
"Det är nästan lite skrämmande läsning i den meningen att det känns som att du faktiskt jobbat på precis de ställen jag jobbat /--/ Bara det där om finnen med dasslockshänder (kände en sådan, dog efter sin 8:e hjärtattack för 3 månader sedan), samlandet, häleriet, sopsamlandet, de interna relationerna mellan missbrukarna i boendet osv osv. Du spikar verkligen rubbet, och obehaget jag känner har mer att göra med missbrukarpersonlighetens psykopatologi än själva skräckelementet (som jag förvisso tycker du gör mkt bra också)."
En annan läsare skrev såhär:
"Nu är jag klar med din bok. Det var länge sedan jag läste så smutsigt vacker prosa. Du har ett innovativt språk som får det att pirra i kroppen av eufori. Den enda författare som någonsin givit mig den känslan är William Burroughs. Nu måste jag läsa dina tidigare alster..."
Det är inte helt fel att nämnas i samma andetag som William Burroughs. En annan läsare uttryckte sig såhär:
"Under julen hann jag läsa din bok och jag gillar den verkligen! Allting är bra: skildringen av det skitiga Hisingen där jag bott ett år av mitt liv; de balla huvudpersonerna som man faktiskt kan relatera till trots att de är så skruvade; tonen och de språkliga vändningarna som d...rar upp lästempot på rätt ställen; och den smarta blandningen av realism och drömvärldar som för tankarna till Sandman, där ju kapitel kan utspelas lite var som helst i tid och rum utan att det framstår som det minsta konstigt. Du fångade mig från första sidan. Ren läsglädje!"
Ren läsglädje. Det känns verkligen härligt att kunna ge någon det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar