Läste i en SvD från söndagen och skummade en intervju med rapparen Angel Haze. Råkar se den här frågan: "Varför fick du inte lyssna på musik?" Angel Haze svarar: "Världslig musik ansågs komma från djävulen. Så det var först när jag var 16 år jag började lyssna på Train och New Radicals."
Hur det är att växa upp i en kristen sekt och inte få lyssna på vilken musik man vill är något som jag nämner i min roman: "Sebastian mindes en gång i tredje klass när några klasskamrater mimat till en hårdrockslåt i skolan på roliga timmen och Sebastian hade blivit närmast betagen. Han hade aldrig hört något liknande. Aldrig känt någon musik, någonting överhuvudtaget, som så fullständigt genomträngde hela hans väsen. Hela hans kropp hade uppfyllts av de melodiösa skriken, de rasande gitarrerna, bombmattorna av trumslag. Det hade inte varit hälften så tungt, snabbt och hårt som den metal han numera lyssnade på, som Satyricon eller Septic Flesh, inga texter om Satan eller krig, men det var hans första bekantskap med den musik som skulle bli hans. När han kommit hem och berättat om detta hade mamman mest sett vaksam och lite överraskad ut:
"Du visade det väl inte? Att du gillade...?"
Hans mun hade klibbat ihop. Nog hade det synts på honom allt. De andra i klassen hade förmodligen hört musiken och bara gillat. Fast en del hade nog bara stått ut. Sebastian hade däremot blixtförälskat sig.
Men av hans mammas reaktion hade han förstått att det var fel att gilla det. Men det var inte bara hon som ogillade det, det förstod Sebastian på en gång. Gud tyckte inte heller om det. Det var inte hon personligen som ogillade det. Hon visade bara vad Gud tyckte
Han förstod att det var något som måste skäras bort."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar