Hittade det här talet av Adichie. Jag har varit rätt nyfiken på hennes roman Americanah och det här minskar inte den nyfikenheten. Hon lyfter fram sådant som att när hon började skriva som liten så skrev honom om det som hon läst. Hade hon läst om snö så skrev hon om det trots att hon inte sett snö. När hon väl skulle förlägga en roman så sa förläggaren att den inte var tillräckligt autentisk. Folk hade bil och svalt inte. Och ingen i ett afrikanskt land har väl bil eller får mat för dagen? Hon tar också upp sina egna förutfattade meningar, som vad hon trodde att hon skulle mötas av när hon hälsade på en fattig grannfamilje.
Men sådant här finns på närmare håll. Själv är jag t ex vit, man och skriver fantasy. Då tror många att de vet vem jag är och vad jag skriver. När jag sedan till exempel säger att jag skriver om hemlösa så förstår de inte riktigt. De som däremot vågar sig på att läsa den kan skriva så här: "Jag hade fördomar mot fantasy och därmed hade jag aldrig läst boken om inte Siv sagt till att jag måste. Är så glad att jag gjorde det, kommer det mer fantasy med socialrealism så kommer jag att sluka dem med." Eller: "Allt i den är olikt vad jag läst tidigare och blev däremot inte det minsta förutsägbart." Eller: "Det är nämligen en sån där bok, som man inte vet var man har. Den tillhör ingen uppenbar genre, den har inget uppenbart innehåll, och historien vandrar inte riktigt åt det håll man kanske förväntat sig."
lördag 11 januari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar