måndag 17 december 2012

Fruktans psykosomatik


Jag blir allt mer trött på att läsa om åtskillnad mellan psykologisk och … annan skräck. Jag vet fortfarande inte vad den där andra skräcken är som inte är psykologisk är för något, den har liksom inget namn verkar det som. Den får inte ens det. Men man anar förstås att den är … kroppslig. Huga. Typ blod och kön då kan man förmoda. Svett och saliv. Muskler och fett. Inte så konstigt att sådan skräck är för skräckig, med tanke på bantningstips, anabolamissbruk, vestibulit, anusblekningar och hollywoodstjärnornas obligatoriska träningsorgier. Vi ska vara frigjorda och bekväma i oss själva - när vi väl är perfekta. Vi tränar och bantar och larvar oss, fast vi gör det förstås bara för vår egen skull. Tänker aldrig på hur andra ser oss. Och nej, den del av hjärnan som vi satt skygglappar på tänker inte på det, men det gör resten av den grå tankepöbeln, det kan jag lova dig. Klart man inte vill läsa böcker om hur kroppar och klor löper amok bland kött och blod.
Kroppsskräck verkar också förutsätta något slags idiotskräck. Idioter som blir mördade av iditoter typ. Med köttkrok. Men den kroppsliga skräcken är ofta en del även i filmer och böcker som funnit nåd inför de som föredrar vad de kallar psykologisk skräck. Lovecrafts berättelser hade inte varit något utan lite blodstänk och monster som äter människor. I Ringu geggar huvudrollsinnehavaren omkring i en brunn och får upp ett äckelskelett ur vattnet. Vampyrtjejen i ”Låte den rätte komma in” löper amok på slutet, och sprutar blod ur kroppen när hon bryter mot de odödas tabu. Otäcka förlossningsscener, som i en av Ju on-filmerna vilken det nu var, är avgjort kroppsliga. Att barn dör eller att det som växer i magen inte är ens barn är en standardgrej inom skräck. Vad skulle Alienfilmerna vara utan parasitgraviditet och monstrens övervåld?

8 kommentarer:

  1. haha! Så excellent skrivet! MVG!
    När det gäller alien så har jag alltid tyckt att det finns ett inslag av insektsfobi i det hela också, alltså hur varelserna fungerar, lägger ägg etc... Som en jävligt stor stekel!
    David Cronenberg kan det där bäst tycker jag, att vara psykologisk i sina filmer fast temat i högsta grad kretsar kring blodåslemskräcken.

    SvaraRadera
  2. Absolut finns det en insektkomponent i alien. Det där med psykologisk skräck har blivit något som man slarvigt markerar mot andra med, något som visar att man är sofistikerad med, att man är på rätt sida om staketet. Det är en onödig och destruktiv markering. Konst kan inte låta sig begränsas på det viset.

    SvaraRadera
  3. Hmm det är kanske en lite lustig åtskillnad...
    Jag kan nog sätta en "psykologisk-" underavdelning på de flesta genrer, utefter vilka möjligheter jag får att sätta mig in i karaktärernas psyke och kan studera dem, fast ser det inte nödvändigtvis som en motsatts till "kroppsskräck".

    Jag är inte så intresserad av att bli skrämd själv, men gillar verk som vrider ut och in på saker och väcker en viss tankestimulans där jag får chans att studera saker och ting från nya perspektiv, lite som att borra upp skallen på folk för att ta reda på hur de egentligen fungerar. Helst vill jag slippa bli störd av spöksmärtor som skär som en skalpell i hjärnan eller plötsliga hjärtattacker under tiden.
    Fast med böcker går det bättre, där jag själv kontrollerar tempo, fokus & such vilket ofta ger mig mer behållning

    SvaraRadera
  4. He he, lite kroppsskräck i ditt inlägg där. En möjlighet att sätta mig in i karaktärernas psyken eller helt enkelt intresseväckande personskildring tycker jag är något en roman - eller annat verk - bara ska ha (även om det till viss del förstås är en subjektiv smaksak vad som är bra personskildring). Och nä, jag ser inte motsättningen mellan det och den där andra skräcken som folk syftar på när de talar om att de gillar psykologisk skräck.

    SvaraRadera
  5. "Psykologisk" skrack, om vi anvander dina tva termer, ar for mig mycket mer skrammande; psykot har planerat allt i fotvag och han plagar t o m ihjal din mamma bara for att han njuter av att du lider av det. Han bor inuti dig.
    Yxvevande kroppsskrack, zombie-idioter eller dussinmordaren som later slumpen avgora om du ar ett av hans offer, skrammer mindre; de kommer aldrig in i din hjarna hur manga ganger de an hugger!
    Undrar om skrack bara kan komma ifran ren ock skar ondska?
    /Cadial

    SvaraRadera
  6. Tack för en bra blogg!
    Är du sugen på överjävliga och avskydda texter så kom gärna in och besök på:
    http://www.wix.com/theclown82/bocker

    Fortsätt att skända!

    SvaraRadera
  7. Cadial: Jag tror att dina serier defintivt klassas som kroppsskräck. Jag tror också att många skulle klassa CJs prosa som "inte psykologisk" skräck vid en ytlig granskning.
    Om man verkligen förmedlar känslan av att vem som helst kan drabbas, rädslan för en tillvaro man inte har kontroll över, blir det skrämmande.

    Hjulet: Jag ska skända allt vad jag kan :) Ska kolla in din länk.

    SvaraRadera
  8. http://www.youtube.com/watch?v=FmxSk0wZxss

    :D

    SvaraRadera