fredag 27 januari 2012

Blod Eld Död

Vadå blodet droppar? Det ska forsa. Bilden: Erik Danielsson i Watain.

Jag fick tag i Blod Eld Död på sjudagarslån. Snygg titel. Det första kapitlet jag läste var om Shining och självmordsmetal eftersom jag nyss upptäckt och gillar bandet ifråga (särskilt albumet "Född förlorare") och är intresserad av genren i stort.
   Jag är inte så vansinnigt förtjust i Watain, men efter att ha läst kapitlet om dem skulle jag gärna se en konsert, och då är jag ändå lite småljummen till konserter numera. Så här säger Vega Natas:
   "På en Watainspelning skändas varje sinne så totalt att man går upp helt i upplevelsen. Lukten av ruttet kött är så intensiv att jag kan smaka den, hettan från elden, smärtan från den upphetsade publiken och naturligtvis den rent musikaliska attacken. I det tillståndet, när sinnena är så överhettade att de trubbas av helt, kan jag hitta till en plats inom mig själv som är helt ren."
   Kapitlet har också en mening som blir väldigt rolig och bisarr om den rycks ur sitt sammanhang: "Men hur kan man vilja gå och se Watain, men inte vilja känna lukten?".
   Apropå två korpar som det vällde mask ur och var en del av scendekoren.
   Sedan hoppade jag runt lite i boken samt läste kapitlen om Pelle Dead, Black metal, Deathmetal, Av män för män. Alexandra Balogh har en intressant infallsvinkel: "Black metal handlar om våld, brutalitet och ondska. Det har inte så mycket med kön eller med sex att göra /--/ Det skulle vara fel med en naken brud på ett skivomslag, det skulle vara oseriöst. Det var bland annat det som lockade mig till genren. Som black metal-tjej var det unisex som gällde. Man klädde sig inte annorlunda än killarna. Ibland trodde folk att man var en snubbe, om man inte hade smink eller örhängen. Det tyckte jag var rätt skönt. Folk i skolan drog i mig och undrade vad jag var för något."
   En del kapitel, som det om Heavy Load tyckte jag var rätt tråkiga och en hel del hann jag inte läsa. Det får bli nästa gång jag lånar, eller köper den. Jag gillar att författarna går på djupet utan att framhäva sig själva och sina personliga funderingar. Av det jag läst verkar de inte intresserade av skönmålning, sensationsmakande eller demonisering. Jävligt bra helt enkelt.

6 kommentarer:

  1. Har du läst serien av Mats Jonsson där han går på konsert med Heavy Load?

    SvaraRadera
  2. Hmm, nej? Jag har läst Hey Princess och Mats kamp. Kommer inte ihåg om han går på Heavy Load i Hey Princess.

    SvaraRadera
  3. Min åsikt om bmfolket är att det är bipolära bortskämda ungar.

    Det blev bättre med tiden, de mognade. Men musiken har inte varit bra före nu. 8)

    SvaraRadera
  4. Jag gjorde något test på nätet och det stod att jag var i riskzonen för borderline och borde söka hjälp...

    SvaraRadera
  5. Nu blir jag återigen påmind om att den här boken fortfarande ligger oläst (!) hemma hos mig sen bokmässan. Måste åtgärdas, snarast.

    SvaraRadera
  6. Den var väldigt kul att läsa så det rekommenderar jag verkligen. Hur är det Anna, gillar du några metalgrupper/genrer? Inte för att man behöver göra det för att läsa boken. Isåfall kan man läsa det som en exkursion in i en främmande värld, vilket är nog så spännande. Men jag är lite nyfiken.

    SvaraRadera