Min kompis Elin - som en gång i tiden recenserade min roman tillsammans med Siska - skriver precis vad jag tycker om begreppet "offer" och synen på det. Vi har sett och gillat samma TV-program och retat oss på samma boktitel. Vad som menas? Läs här.
Det förödda landskapet är från Victoria, Australien, efter bränderna. Där har naturen anpassat sig till skogsbränderna så pass att de svartsvedda träden repar sig om de inte börjar koka i sitt innersta. Vissa frön blommar inte om de inte utsätts för den extrema hettan från bränderna.
Lusten till förstörelse är samtidigt en skapande lust.
Klicka på bilden så kommer du till en bokpuff där du får hör mig läsa inledningen på min roman "Dödfödd", skräckfantasy från Göteborg. Läs intervjuer och recensioner nedan.
Intervju med mig på en blogg som mest brukar recensera metal.
Kombinerad artikel/intervju i tidskriften "Skriva"
Recensioner
”Borde vara död” visar tydligt att Eggert är en av Sveriges allra vassaste fantastikförfattare. Det är mörkt, rått och angeläget. Inget för den som vill ha sin fantastik mjuk och fluffig och fylld av glittrande vampyrer, med andra ord. Men för oss andra är det något av det bästa du kan läsa just nu. Bokstävlarna
Borde vara död är något så oväntat som en socialrealistisk skräckroman, /--/ Eggert bangar inte heller för en oerhört dramatisk skildring av en himmel som Gud övergivit, full av vredgade, sårade änglar (tänk Gustav Dores bilder fast blodigare). Detta är en gränslös roman, på ont fast mest på gott.
Till de mest skrämmande - och bästa - skräckberättelser jag vet hör de som placerar hotet inte i monstret utan i människan själv./--/Lite på samma sätt är det i Pål Eggerts nya roman "Borde vara död", en brutalspännande korsning mellan skräckfantasy och socialrealism som utspelar sig i ett Göteborg långt från evenemangsstråket. Malin Lindroth i GT/Expressen
Maria Ehrenberg korar "Borde vara död" till en av årets bästa böcker i Kristianstadsbladet.
Det här var en bra bok som kändes väldigt annorlunda mot de böcker jag vanligtvis brukar läsa. Det var mörkare och vuxnare kände det som. Det var spännande, jag undrade hela tiden hur det skulle gå. Sofia Robén
Jag skulle varmt vilja rekommendera Pål Eggerts bok "Borde vara död" till alla socialarbetare (och fantasyälskare). Boken är en skönlitterär roman som inrymmer något oerhört angeläget för alla socialarbetare att reflektera runt. Suzann Sexeducator
Jag var inne i en rejäl lässvacka när jag läste Borde vara död, men här fanns plötsligt en bok som jag hade svårt att lägga från mig. Drömmarnas berg
"Jag skulle vilja utnämna Pål Eggerts till svensk mästare i denna genre." Kim bloggar
Hur trött är man på vampyrer? /--/ Själva myten håller - hur många Hollywoodproducenter som än sötsliskar till det i highscoolmusikalstil med tjusiga ungdomar.
Som motsats till detta kan man ta och läsa Pål Eggerts bok "Borde vara död".
Det är inte mycket som förskönas och det gör att man får en känsla av uppriktighet och okonstlad verklighet. Eggert beskriver mycket trovärdigt Sebastians arbete och det märks att författaren själv är bevandrad i yrket. Litteraturhuset i Göteborg
En verkligen spännande och annorlunda bok som jag aldrig trodde att jag skulle få läsa av en svensk författare. Ullevigymnasiets bokblogg
Berättelsen är köttig, kladdig, mörk och för nära inpå, både i språk och handling. /--/ Borde vara död är skräck som jag vill ha den: fylld med monster som inte kan bortförklaras som onda, där inget är svart och vitt, utan lyckliga och prydliga slut, och fylld med äckel som kryper i skinnet och tar sig in (bokstavligen i Isas fall, till och med). Det är utan tvekan något av det bästa som producerats i Sverige i skräckväg.
"Den här boken är mörkt, otäckt, äckligt, hemskt och läskigt! /--/ Jag älskar läsa skräck men den här var lite för extremt för mig" Nakit
"Det här är svensk urban fantasy, i sin råaste och brutalaste form./--/Den här boken väjer inte för något, den är oerhört blodig och brutal. /--/Bäst av allt är nog trots allt att det är superspännande precis hela tiden. En bok att sträckläsa!"
När jag kom över min motvilja mot språket (ja - jag vet att jag är en sipp tant som helt enkelt tröttnat på användandet av könsord och porraktigt språk i alla sammanhang, Våtmarker var droppen) så fann jag en historia om oändlig ensamhet/--/. Den är äcklig, jag kände mig nästan i behov av en dusch efter att ha läst den. Metronyx
Eggert skriver engagerande diskbänksmagi. Ungefär mitt i boken, mitt i konfrontationen gör Sebastian ett moraliskt beslut som formar hela resten av handlingen. Detta beslutet, detta val, är så självklart uppbyggt men också så överaskande i sina konsekvenser att det tvingar mig att se karaktären i ett nytt ljus. Han gör så rätt!
Som alla viktiga moraliska beslut har det ett högt pris och oanade konsekvenser ...
Bästa magi: I Pål Eggerts Borde vara död kan man åkalla ett helgon och utöva magi genom att röka cigarr och ta en sup. Magiska ritualer som jag inte har stött på förut = pluspoäng.
I början av boken blev jag helt fascinerad av den värld Pål Eggert byggt upp /--/Så jag fick läsa om de sista sidorna och upptäckte att den faktiskt var väldigt bra. Jag är nyfiken på nästa bok och vad den kommer att handla om.
"En spännande och välskriven bok. Jag gillar att Sebastian /--/lyssnar på hårdrock som Satyricon. Så nämns också Jon Nödtveidt från Dissection. Författaren, Pål Eggert, har gjort sin läxa.
Det är nämligen en sån där bok, som man inte vet var man har. Den tillhör ingen uppenbar genre, den har inget uppenbart innehåll, och historien vandrar inte riktigt åt det håll man kanske förväntat sig./--/Du glömmer aldrig de känslor som steg till ytan, när du läste Borde vara död. Feuerzeug
Allt i den är olikt vad jag läst tidigare och blev därmed inte det minsta förutsägbart./--/Att läsa Borde vara död var lite som att ta ett steg ut ur min egen bekvämlighetszon; ett steg jag var glad att ta och gärna tar igen. Liberlibri
Att kunna leverera något som osar så mycket socialt patos utan att ta i från tårna, utan att snuttifiera och utan att falla för frestelsen att måla allting svart-vitt, är mycket värdefullt. (Inte så) anonyma biblioholister
När socialrealism blandas med skräck på ett så helt suveränt sätt som Pål Eggert lyckats med här, förstärks båda elementen./--/ Det här är en spännande historia med karaktärer som känns trovärdiga och som man får lust att läsa mer om. Pia Lindestrand på föreningen Catahyas hemsida.
Möjligen var jag inte inställd på vad som skulle komma och blev lite chockad av mörkret som slängde sig över mig redan på första sidan./--/Berättandet flyter, dialogerna känns äkta och det är rakt igenom en snyggt och skickligt berättad historia. Fiktiviteter
Språket är hårdare den här gången och texten tajtare. Det är en fullständigt osentimental historia och författaren använder varken förskönande omskrivningar eller ger läsaren några längre terapeutiska pauser./--/Pål Eggerts senaste roman är ett välskrivet stycke urban fantasy som med kraft visar att genren utan svårigheter kan rymma angelägna berättelser. Likt bokens insekter myllrar bokstäverna över sidorna och ger liv åt ett dystert Göteborg. Swedishzombie
Boken är väldigt skicklig skriven, den övertygar utan att hävda sig. Det är påträngande äkta /--/ Och jag skulle absolut tipsa boken vidare, kanske särskilt till Göteborgsbor. Kreativituren
De utstötta, sjuka och hemlösa han beskriver har alla sin historia och sitt öde, och det känns äkta på det sätt som bara kan förmedlas tack vare god människokännedom. De för berättelsen framåt på det sätt som bra personporträtt gör. TinaO
Det känns verkligen som en trovärdig skildring av de miljöer där huvudpersonerna rör sig, och både Isa och Sebastian är mångbottnade figurer som man kan fundera en hel del över. Inte minst intressanta är också de rent moraliska problemställningar som finns i boken. Skuggornas bibliotek
Borde Vara Död är ännu en spännande bok från Styxx Fantasy där vardagsrealism och övernaturliga kusligheter blandas. Pål Eggert skriver bra och att han dessutom arbetar med hemlösa och missbrukare till vardags ger en större tyngd i beskrivningarna som tillför berättelsen extra djup och skärpa. Ikon
Karaktärerna är mångfacetterade och väl utarbetade, utan att bli arketyper. Författaren tecknar ett fascinerande möte mellan övernaturliga varelser och svensk storstadsslum som samtidigt rymmer en medryckande historia. Välskrivet och fräscht. BTJ (Bibliotekstjänstjournalen)
Jag är författare till romanerna 'Ars Moriendi - konsten att dö' och 'De döda fruktar födelsen'och nu senast "Borde vara död". Jag arbetar med hemlösa inom en kommunal verksamhet i Göteborg. Mitt skrivande och mitt liv befinner sig i den blodiga skärningspunkten mellan fantasy, skräck och socialrealism.
Mörk samtidsfantasy. Läs intervjuer och recensioner nedan.
Intervjuer
De döda fruktar födelsen är en märklig blandning enligt Pål Eggert själv, inspirerad av skräck men utan att försöka skrämmas. Själv skulle han vilja kalla genren för mörk fantasy.– För mig handlar litterär skräck inte om att författaren försöker ropa ”Bu!” till mig i något obevakat ögonblick, utan om det förskräckliga; rädsla, övergrepp, sorg, förtvivlan, desperation och undergång. Och det är så jag vill skriva. Fantasy som kan vara både ful-realistisk och magisk. Mörkmagisk. Lehto intervjuar mig i Biblitoket i fokus
"Det finns ett par personer jag regelbundet kollar upp. Malin Rydén, Pål Eggert, Ingo Johansson och Stewe Sundin./--/Utan att göra någon större affär av det, skriver de ur ett underdogperspektiv och tvekar inte att öppna ådrorna och blotta all den skit man har i sig när man är underpriviligerad."
""De döda fruktar födelsen" är ett lite udda inslag i svensk fantastik och ett trevligt sådant. Den är fantasifull och sträckläsningsvänlig och har både humor och en förbannad politisk röst" - Maria Nygård på Catahya
Pål Eggerts roman ”De döda fruktar födelsen” liknar inget annat jag har läst. Att kalla det en fantasyroman vore att förenkla, för här finns både socialrealistiska inslag, teologiska funderingar, politiska käftsmällar, smutsig skräck, storslagna fantasyinslag samt en finstämd kärlekshistoria. Det låter kanske som en osannolik kombination, men tillsammans bildar de en mycket läsvärd enhet.
Handlingen är av den bladvändande sorten /--/ Här får vi en naken och rå bild av vad ångest kan vara och hur det kan manifestera sig. Samtidigt vågar Pål väcka frågor med sin text; där man i vanliga fall ta del av billig aktion eller småaktig dialog får vi här vada med näsan knappt över ytan i människans skit
Jag var faktiskt inte alls beredd på att läsa just den här boken. Jag trodde innan att den skulle vara helt annorlunda, eftersom den inte är lik någon annan bok riktigt. Det gick inte att förutse att den här boken fanns./--/Det är de filosofiska funderingarna jag älskar med De döda fruktar födelsen och jag förstår att den som inte tycker om att grubbla kan tycka att den är överdrivet tät eller oklar: För den är tät. Jättetät. Och den är oklar på många sätt. Alla trådar kommer inte att knytas ihop på ett färdigt och tillfredsställande sätt i slutet. Det är precis det jag tycker om. Det är jag som får tänka och boken lämnar mig inte även om den är slut.
"Det här är riktigt bra fantastik /--/De döda fruktar födelsen är en bok som föranleder mycket reflektion och som aldrig blir tråkig. Det är en flyhänt text som ofta är rolig och makaber. Det är dark fantasy och skräcken ligger inte på ytan i texten utan i de djupare skikten som får skrattet att fastna i läsarens hals."
Swedishzombie
För att sammanfatta det hela så var detta en riktig pärla som jag inte förväntat mig gilla men i slutändan var översvallande positiv om. Det är en tänkvärd bok som tål att återvändas till, samtidigt som den avvägs bra med humor. Den får fyra av fem inflationsbekämpare!
"På baksidestexten nämns fantasy, skräck och socialrealism som genredrag. Utmärkande är dock de filosofiska diskussionerna om livshållningar som först romanen igenom. Språket är rikt på metaforer, smarta dialoger och ironiska vändningar. Kanske överlastat. Det är en tankeväckande bok och personeras öden fängslar." - Ur BTJ-recension av Anneli Stenberg
Jag fattade verkligen tycke för de två mänskligaste karaktärerna, Sebastian och Petra, som bor i Malmö. Likaså gillar jag skildringarna av Malmö och tycker att det är en underbar miljö att göra övernaturlig/--/i mångt och mycket är det en modern nedstigning till dödsriket, en Den gudomliga komedin eller Det förlorade paradiset goes 2000-tal" - The Dweller on the Threshold
"De döda fruktar födelsen är inte så mycket en skräckroman som en idéroman/--/Jag tycker också att Pål skildrar Susannes och Petras övergreppsbakgrunder på ett mycket realistiskt och trovärdigt sätt. - Högsbo och Hisingens biblioteksblogg
Det är en snabbläst och bitvis våldsamt humoristisk saga" - Socialistsimon
"Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser en bok, men det skedde faktiskt under läsningen av De döda fruktar födelsen." - Drömmarnas berg
"Det händer hela tiden saker på flera nivåer som gör så att man kan röra sig inuti boken, även utanför den omedelbara handlingen, och försvinner i den." - Boktradition
"Något av det mest imponerande är hur Pål får det att funka, hur man ledigt följer med genom världarna coh köper vändningarna och persongalleriet rakt av." Stewe
Skildringen av Susanne och Petra och deras såriga, gemensamma bakgrund är däremot väldigt stark, där ger författaren verkligen prov på det less is moretänkande jag är så svag för. - Fiktiviteter
Så det är lugnt sagt en väldigt annorlunda berättelse. Inte på ett dåligt sätt, det blev mer av ett intressant annorlunda. Både stilen samt att den var så mörk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar