tisdag 12 juli 2011

Franska martyrer


All you need is blood


Jag såg nyligen Martyrs av Pascal Laugier. Kände mig konstig och tom efteråt. Världen kändes på något sätt som om den kunde kantra vilken sekund som helst. Filmen hade fjättrat mig lika obevekligt vid skärmen som kedjorna i filmen fjättrade offren.
Kedjor. Väggar nedstänkta med blod. Gråt. Massor med gråt. Huvudpersonerna snyftade, hulkade, knep ihop ögonen mest hela tiden. Tortyrkammare, självskador och flådda kroppar. En extas som öppnade sig mot tomheten.
Jag har faktiskt inte sett saw- eller hostelfilmerna men tror inte att det skulle roa mig särskilt. Äckla måttligt och tråka ut. Jag har sett annat som jag tyckte var blodigt och tråkigt. Martyrs är blodig men får mig också att leva mig in i smärtan, känna desperationen i hämnarnas våld och utsattheten hos de misshandlade. Förövarnas våld är rationaliserat och genomkorsat av försvarsmekanismer som hindrar dem från att se vilka missfoster de i själva verket är.
Jag brukar inte bry mig så mycket om eventuella spoilers, men den här gången vill jag faktiskt inte berätta ett ord för mycket. Bara se den. Och förresten, det ska komma en amerikansk remake. För publik som inte orkar höra franska, läsa textöversättningar eller får utslag av något som inte liknar det de ser för det mesta.

4 kommentarer:

  1. Underbar film ja!
    Själv blev jag sugen på att se mer skräck, tyvärr är inte utbudet det bästa så jag nöjde mig med att följa upp med Alien i snygg och billig utgåva, directors cut-versionen som jag inte sett tidigare.
    Nej, när jag skrev om Martyrs aktade jag mig också för spoilera nöjet för eventuella tittare. Din magkänsla inför Hostel och Saw är riktig, faktiskt har jag snubblat förbi Martyrs långt tidigare men sket i den - just för att det refereras till Hostel.

    SvaraRadera
  2. Jag är osäker på om jag skulle ha sett Martyrs om jag inte läst din recension och sett trailern där. Jag har införskaffat house of whispers av samma regissör och ska se den i det närmaste. Det verkar vara mer övernaturlig skräck och skilja sig rätt mycket från Martyrs.
    Jag har länge tyckt att skräck som inte har övernaturliga element inte är fullt så intressant, men Martyrs var så bra så nu ska jag nog kolla in den franska skräcken.

    SvaraRadera
  3. Du får skriva om den håller måttet!
    På tal om fransoser: Ils (them)från 2006 ska du se, och för all del High Tension från 2003.

    SvaraRadera
  4. Som du ser så har jag recenserat Saint Ange/House of whispers.

    SvaraRadera