Vad som kan hända när man ska köpa balettbiljetter

Jag ska gå med min dotter på balett på lördag och cyklade ner för att hämta biljetter på Pustervik vid Järntorget. På vägen dit åker jag genom vägkorset vid Hagabion/Condeco och mot Haga. Det är mycket folk ute eftersom det inte bara är tid att gå hem från jobben och handla inför kvällen utan också varmt och skönt ute. Så det är många som ser de båda männen som bråkar. Eller rättare sagt, en av männen, en ganska smal, solbränd man med örhängen och en systemkasse i handen går väldigt nära en annan som mest ser ut som ett fettofyllo. Den magre mannen stänger nästan in fetfyllot och ger ett rätt aggressivt intryck. Den fyllefete ser å andra sidan skitskraj ut med ena axeln höjd i en menlös skyddande gest. Ansiktena är nära nog för att de utan problem skulle kunna kyssa varandra. Istället skallar den magre mannen den fete. Det är en rätt lagom skallning, ser inte ut som något knäckt näsben eller ens näsblod. Det ser rutinerat ut. Det huvudet har använts till lite annat än att tänka med. Men den fete såg långt ifrån kaxig ut, snarare vettskrämd, och en lagom skallning känns inte så lagom i ansiktet för den som tar emot... Kändes bara onödigt.
Ingen annan gör något så jag ropar till: "Hallå va fan gör du?" Eller jag snarare vrålar, sådan är jag. Den magre mannen ser sig om. Jag funderar om jag ska fortsätta cykla, men det är lite mycket folk och jag måste ändå varva ner. Jag stiger av cykeln och när han kommer närmare tar jag cykellåset i ena handen. Jag ställer mig med ena armen höjd och den andre bakom mig, beredd att slå det hårdaste jag kunde med låset. Tyvärr hade jag inte min överdimensionerade nyckelkedja med mig, annars hade jag tagit den istället. Givetvis irriterade jag mig på att jag gick omkring med 4-5000 på näsan. Dessutom tycker jag illa om att plötsligt få min synen bortslagen. Vi glasögonormar har svårt för spontant våld.
Skallaren och jag börjar tjafsa.
"Va fan vill du?" säger han
"Du skallade honom för fan," säger jag.
"Han pissade vid restaurangen fast jag sa till honom tre gånger."
"Du kan väl inte skall honom för det."
Och visst, jag kan tänka mig att han stod om dumpissade mot väggen, men karln såg verkligen uppskrämd ut. Skallningen var helt onödig.
"Varför står du sådär, vill du slåss också?"
"Jag tänker då inte låta dig skalla mig".
"Jag tänker inte skalla dig"
"Litar jag inte på för en sekund."
Vi säger håll käften till varandra och så rinner allt ut i sanden. Han avslutar stilenligt med att spotta åt mitt håll, så pass långt från mig att skuren inte når mig. Han går sin väg och jag hoppar upp på min cykel, trampar iväg och köper biljetter.