"Mitt huvud är ett strerilt rum. En operationssal. Ett väntrum med sjuka kvinnor som har suttit där i veckor. Ett träd behängt med laxrosa och smutsvita klänningar och bränt linne. Där hänger mors kappa med sina skyar av sot. Mors fläckiga linnen. Mors underkläder. Mors broderier som om hon varit en sådan mor som broderar."
Darling River är allt annat än ett sterilt rum. Det är en intensivt fysisk roman där skeendet är intimt förknippat med kroppens förfall och svaghet. Dåliga tänder, illasittande kläder, självsvält, menstruationslöshet, hår som ramlar av i tussar, ögon så svaga att allt ljus är som från strålkastare, stinkande kön, skämda armhålor, valkar, förlossningsärr och så vidare. Romanens inledning där en flicka åker omkring med sin far i ett brinnande landskap känns nästan surrealistisk, som en dröm. Språket i sig är nog något av det bästa jag läst på länge. Vacker och otäckt på samma gång. Som en form av introvert splatter där ett vilddjur av psykosociala omständigheter gradvis förtär människorna.
Ahh, fint skrivet. Känns nästan som språket i din recension luktar stridsberg också.
SvaraRaderaDet var smicker som hette duga :) Men jag hetsläste lite på slutet och blev lite inspirerad. Tyckte mig plötsligt fatta vad som var bokens kärna på något sätt, eller i alla fall vad jag gick igång på i den. Tack för tipset. Hade inte du skrivit så positivt om Darling river hade jag nog inte läst den.
SvaraRaderaÅh. Att jag inte har läst den ännu. Jag älskar Stridsbergs sätt att skriva. Det är så febrigt liksom. Måste läsa den!!
SvaraRaderaFörsta gången jag läser något av henne, hade inte fattat vad alla var så upphetsade för... Men det här var riktigt bra. Febrigt, verkligen.
SvaraRaderaPål;
SvaraRaderaDet var trevligt att höra. Jag blev lite kär själv i den där prosan. En bok jag så småningom vill äga och återkomma till.
Har du läst Nabokovs Lolita - mycket är ju taget från den som grundstory till DL, men stridsberg har verkligen gjort något eget av det. Och ett eget budskap.
Såg inte det här inlägget förrän nu. Nej, jag har inte läst Lolita. Det är många böcker som man "ska ha läst" som jag inte läst. Och visst blir man kär i hennes prosa :)
SvaraRadera