lördag 25 oktober 2014

Jag begår handlingar av övergreppsnatur



-->
   Perny Lindgren har skrivit en analys på sin blogg av manligt/kvinnligt/normer/etc min roman ”Borde vara död”. Hon betonar att det är just analysen av de specifika områdena som är av intresse. Jag brukar lämna recensenter ifred, även om de skriver ner mina alster. Men det här är alltså ingen regelrätt recension. Sålunda är recensionstabut inte verkningsfullt enligt min mening. Och därför skriver jag denna replik.
   När jag var i Kina tillsammans med några andra författare diskuterade vi bland annat feminism med publiken under ett framträdande på den internationella bokhandelsrestaurangen The Bookworm. Jag yttrade mig inte jättemycket, men vid ett tillfälle sa jag: ”I write about women who are´nt beautiful and do ugly things.”
   Och läser man ”Borde vara död” så står det klart att Isa aldrig beskrivs som vacker. Någon gång står det att hon är amfetaminmager. Det är inget som får plats i den här analysen trots att det här med fixeringen vid kvinnors yttre företräden är något som folk som kritiserar ”normen” ofta debatterar.
   Jag är inte heller intresserad av att beskriva kvinnor som enbart goda och fina. Det vore att ställa dem på piedestal. Inte heller Sebastian beskrivs som någon enbart fin och trevlig person. Däremot har jag svårt att se hur Lindgrens totala demonifiering av honom har något berättigande.
   Lindgren utgår från Bechdeltestet, ett test som ursprungligen togs fram för att bedöma filmer. Att en roman fungerar på lite annat vis tas inte mycket hänsyn till. Inte heller att att den miljö som jag beskriver – och som jag har personlig erfarenhet av – ofta befolkas av män. Förfallna män.
   Det är inte särskilt intressant med svepande bedömningar utan jag utgår från Lindgrens text och kommenterar valda stycken.
Jag börjar från slutet:

”Kvinnorna förefaller vara stereotypt passiva i de flesta fallen”

I början av romanen beskrivs hur Isa klarar av att döda tre män(niskor), fylla två torskars ansikten med ilskna insekter och nästan ta ner ytterligare en som bara blir galen och löper amok på Lundbygården (Jamal). I slutet slåss hon tillsammans med fotbollshuliganer.
Är det vad som kallas passiv aggression?
   Ugly things.
   Vad gäller Janina blir det ännu värre. Jag har försökt vara tydlig med att Janina 1) lockar med sig tjejer på rymmen 2) allierar sig med män som ser till att de går ner sig och att Janina sedan får de infångade flickorna att ta livet av sig. Hon är ingen dam i nöd. Hon skapar nöd.
   Enligt min mening påminner hon mest om en värre variant av den bordellmamma som styrde över traffickingoffer i Göteborg. Här är ett textutdrag om det ”Förra året dömdes en bordellmamma till fängelse efter att ha hotat kvinnor med hjälp av voodoo.
– Om du inte gör som jag säger, du vet att jag har dina trosor, sa bordellmamman till en av kvinnorna i ett avlyssnat samtal.
Eftersom trosorna är ett plagg som bärs nära kroppen kan den som har dem, enligt voodootron, styra ägarens vilja.”(Läs mer här)

   Jag tror inte det är särskilt svårt att se likheterna mellan Janina och bordellmamman som nämns. Men Lindgren skriver alltså att Sebastian “utför handlingar som alla är av övergreppsnatur då han tvingar sig på människor och gör intrång på deras privatliv.”
Av ordet “övergreppsnatur” kan man anta att Sebastian utför något slags våldtäkt eller slår henne eller tillgriper Janinas ägodelar. Det enda han gör är att genom magi lura henne att berätta om sig själv för att på så sätt kanske få någon ledtråd till hur han och Isa kan upplösa Isas förbannelse.


   Lindgren beskriver fientligheten mellan Janina och Isa som ”dispyt” med Isa. Isa hålls i princip fången av Janina, faktiskt på ett sätt som påminner om bordellmammans. För att överleva blir hon som sin fångvaktare och jagar åt Janina. När Isa väl lyckas fly sätter Janina först en avdankad indrivare och sedan ett helt gäng fotbollshuliganer på Isa. Menar man att Janina är passiv så är varje befäl som kommenderar styrkor också passiv.
   När Isa finner att hon inte kan fly från Janina tar hon alltså över beteendet hos den de fruktar. Hon börjar ”mata” Janina och överlever på så sätt en tid, men när hon blir inträngd i ett hörn förvandlas hon till det som fängslat henne fullt ut och blir på så sätt fri. Men samtidigt fångad i samma förbannelse/beteendemönster.
   Isa försöker lösa sin situation. Hon flyr från sin far. Blir fångad av Janina och de män som samarbetar med henne – men lyckas fly från dem också. Hon får dock betala ett högt pris. För att vara en mö i nöd är hon rätt handlingskraftig. Och desperat nog att inte lägga några fingrar emellan.
   Möer in nöd? Nog är både Janina och Isa i nöd alltid, men de har inte särskilt mycket gemensamt med Rowena, eller ens Rebecca.

Över till nästa mening:
Den manliga huvudkaraktären i boken utför handlingar som alla är av övergreppsnatur då han tvingar sig på människor och gör intrång på deras privatliv.”

Den manliga? Det finns ju knappt en person i romanen som inte ”utför handlingar som alla är av övergreppsnatur”. Både Isa och Janina ger sig ofta på förhållandevis oskyldiga personer som de förnedrar och dödar. Men det nämns inte med ett enda ord.

”Den kvinnliga huvudkaraktären är passiv i att försöka göra något åt sin egen situation som den manliga huvudkaraktären senare tar sig rätten att ansvara över.”

Just ansvar dyker upp i diskussionen mellan Isa och Sebastian på sid 199:

”Jag tycker du verkar ha mycket bra inom dig trots allt.”
”Trots allt?” sa Isa och fnyste.
”Trots att du dödat två personer som jag kände och hade ansvar för … ”, sa Sebastian långsamt och med viss kyla i rösten.
”Men kom igen, vad fan är du, Gud eller socionom? Är det bara därför du bryr dig, för att du har ansvar för folket här?”
Sebastian kände det plötsligt som han satt illa, kände sig obekväm. Undrade om han rodnade.
”Jag tror jag förstår vad du menar, att jag låter styltig och korrekt när jag använder ett sådant ord. Men alltså, jag menar att jag har ett ansvar mot dem som bor här att de ska kunna känna sig trygga, att de ska kunna leva bra liv. Och det ansvaret kommer också av att jag gillar många av dem har rätt att leva trygga liv där ingen försöker döda dem.”
”Okej då, du lät bara så jävla …”, sa Isa och lät meningen dö ut.

   Det här är alltså ett typiskt exempel enligt Lindgren på hur Sebastian går in och tar över hennes liv. Isa fnyser och svär åt honom, anklagar honom för att överdriva sin egen betydelse. Sebastian känner sig fånig, medger att hon har delvis har rätt och förklarar att han vill att människorna som han har hand om ska leva bra liv. Framförallt få fortsätta leva. Jag har lite svårt att se det auktoritära draget här.
   Vissa bipersoner menar Lindgren är betydelselösa för Sebastian. Ja, det är säkert därför han tänker såhär:
”Ann-Sofie gick bort till kontoret medan Sebastian stod kvar lutad mot väggen. Knappt hade hon gått förrän han kände sig lite osäker. Han höll noggrann uppsikt över mannen på golvet ifall han skulle vakna till. Han föreställde sig hur mannen skulle ruska yrkvaket på sig. Fokusera Sebastian med blicken och beskylla honom för att han legat utslagen i soprummet. Bli hotfull. Våldsam.
   Sebastian kände sig ensam och utlämnad när Ann-Sofie var borta men det var bara att bita ihop. Hon kunde förmodligen inte göra så mycket om Jamal vaknade upp och blev aggressiv, men Sebastian kände sig alltid tryggare när han var med henne.”

Det här är en aspekt som Lindgren helt förbiser. Att Sebastian inte alls ser sig som överlägsen utan tvärtom beroende av sin kvinnliga kollega är helt ointressant i hennes bedömning av synen på manligt/kvinnligt i romanen.
   Det finns mycket mer att säga om den här analysen men det har redan blivit en för lång text. Det får vara för den här gången

5 kommentarer:

  1. Becdeltestet kan bara ge resultatet underkänd. Det är skapat för visa på en orättvisa i mängd tex "ingen oskarnominerad klarar bechdeltestet."
    Du klarar testet och alla resonemang utöver det behöver andra verktyg. Inget annat behöver sägas :)

    SvaraRadera
  2. Bra rutet Pål! Man ska inte bara se på när folk begår sånna här fullständiga misstag. Då behövs en riktigt bra analys, vilket detta är.
    Simon, menar du att bechdeltestet är skapat för att såga oscarskandidater? Förstår inte riktigt din mening.

    SvaraRadera
  3. Bechdeltestet används i alla seriösa fall för att kolla om en stor grupp verk (film) klarar av ens ett minimum av kvinnlig representation. Det är inte intressant för att en viss film eller teater klarar eller inte klarar av det. Vaginamonologerna misslyckas utan att vara anti-feministisk för det. Men det kan avslöja strukturell osynliggörande om inte ens tex en film av tjugo har två namngivna kvinnor med. Vad kvinnan här har gjort är en bechdelinspirerad textanalys som dessutom är undermålig.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Bechdel_test

    SvaraRadera
  4. Hej Pål. Jag ser och förstår att jag träffat riktigt illa hos dig och har därför skrivit ett längre ingående svar på ditt blogginlägg. Jag kan förstå att man inte alltid håller med en person som gör en bedömning, som jag nu gjort. Även om jag gjort den utifrån det resultat jag fått fram efter att ha granskat boken. Jag vill ändå påpeka att jag aldrig sagt att boken är dålig, jag har heller aldrig gått in på Påls personliga karaktär eller har några åsikter om honom. Det kan vara trevligt om hela diskussionen kring boken faktiskt kan hålla sig på den nivån också och att vi slipper de personpåhopp som brukar karakteriserar just debatt kring genus och framställan av kvinnor.
    http://theperny.blogspot.se/2014/10/svar-till-pal-eggert.html

    SvaraRadera
  5. Som jag skrev på facebook: Åh, det finns ingen risk för påhopp. Redan från början beslutade jag mig för att mitt inlägg egentligen mest är till för andra som läser din text och för min egen skull. Jag tänker alltså inte diskutera med dig. Jag är visserligen en nyckfull och lynnig person, men i nuläget ser jag inte heller någon poäng med att kommentera din kommentar av min kommentar av ditt blogginlägg. Så med reservation för att min nyckfulla natur tar över så får du sista ordet.

    SvaraRadera