Hjälpkällan

En historia om oändlig ensamhet - Metronyx

   Ibland tror man att man har något gemensamt med andra som man tycker liknar en. Med grupper och individer som varit med om samma sak, som kommer från samma förhållanden, som brutit upp från samma saker.
   Det finns en organisation som heter Hjälpkällan och som "erbjuder stöd och information till personer som varit, är, inte längre vill vara, eller funderar på att bli medlemmar i ett slutet religiöst samfund – det vi vanligtvis kallar för en sekt." Vad jag vet var det före detta Jehovas vittnen, XJV:s, som startade upp den men numera är till exempel författaren Magnus Utvik, som varit medlem i ett litet sekteristiskt kommunistiparti, en medarbetare.
   Hjälpkällan är en av få organisationer som man kan vända sig till när man har sektproblem och vill ha kvalificerad hjälp och för detta förtjänar de allt beröm. Man informerar också allmänheten om sektproblematik genom exempelvis workshops men också genom att lyfta fram böcker och artiklar skrivna av eller om människor med sektbakgrund.
   Jag är själv XJV och är även med i ett slutet, svenskt forum för XJV på Facebook. Som bekant har jag använt min bakgrund inom JV i mycket av det jag skrivit. Redan i debutromanen "Ars Moriendi - konsten att dö" så skildrar jag en slags sektliknande grupp i ett medeltida kloster. I "De döda fruktar födelsen" har huvudpersonen Sebastian en bakgrund inom Jehovas vittnen. Mina föräldrar är inte ens med i Jehovas vittnen längre men de tyckte att det jag skrev i den romanen var så anstötligt att de tog avstånd från mig. Det var länge sedan jag talade med dem nu.
   "Borde vara död" är helt fristående från "De döda ... " men Sebastian är en av två huvudpersoner i den romanen och hans sektbakgrund spelar en viktig roll, mycket större än i "De döda...". Man får följa hur livet kan gestalta sig för någon som måste hantera att man haft en väldigt annorlunda och bitvis destruktiv uppväxt. Eftersom det är en fantastikroman så gestaltas den religiösa erfarenheten även i en övergiven himmel där arga, vilsna änglar som gör vad som helst för att få kontakt med den Gud som lämnat dem.
   Bloggerskan Metronyx som själv har en kristen uppväxt är väl den som bäst förstått det här när hon skriver:

    "Ibland säger ens recension mer om ens eget tankesätt än författare, och med det i åtanke så läser jag in ganska mycket i att Sebastian har kommit ifrån Jehovas Vittnen, precis som författaren själv. Det här känns därför som en slags bearbetning och mindre uppgörelse av upplevelsen att uteslutas, kastas ut från en himmel man kanske trodde fanns. Jag kan som ex-troende känns medlidande för den våldsamma ängel som övergavs av sin skapare, för det är så det kan kännas först. Ilskan över känslan av att ha blivit lurad, eller övergiven, kanske för att man inte passade in i en mall, är svår. Om mallen vi ska passa in i är viktigare än vad vi är för våra närmaste då föds starka känslor. Som Isas eller Sebastians."

    Jag lade ut lite information på XJV-forat om att jag skrivit en roman som delvis handlar om min uppväxt inom JV och följde sedan upp med lite recensioner och något blogginlägg om det. Jag vände mig också direkt till Magnus Utvik, särskilt med tanke på att han recenserar böcker i morgonTV. Jag fattade ju att han förmodligen inte skulle recensera - att folk förmodligen hör av sig ständigt och jämt och att det något litet tjatigt med alla förhoppningsfulla författare som hoppas att just deras roman är det senaste sedan skivat bröd - men tänkte att jag hade väl någon mikroskopisk chans med tanke på sektkopplingen. Han var artig men lovade ingenting.
    Jag hade lagt märke till att Hjälpkällan uppmärksammade det mesta. Om någon skrivit en självbiografisk bok om sin uppväxt kunde de arrangera uppläsning och om någon blev intervjuad i typ Hemmets veckotidning så lade de i alla fall ut en länk på sin facebooksida till intervjun. Jag förväntade mig inget särskilt, men i alla fall någonting. Någon form av erkännande från de som jag trodde jag hade något gemensamt med.
   Tiden gick och inget hände. Jag tyckte det var rätt konstigt med tanke på att de verkade ha sådan järnkoll. XJV-världen är som sagt liten, och jag undrade om jag irriterat någon som var verksam inom Hjälpkällan varför jag skickade ett meddelande (2014-01-23) till en av dem:


Hej Hjälpis! Jag har alltid tyckt ni gjort ett bra jobb, har pratat med er som jobbar med hjälpis på nätet och bla bla. I våras förra året kom jag ut med en roman där personen är f d Jehovas vittne och en del av handlingen består i att följa hur han hanterar den bakgrunden. Jag har ju märkt hur ni uppmärksammar allt möjligt som har med exvittnen att göra men av någon anledning så hoppar ni över mig. Har ni något emot mig? Här är en recension som just tar upp den religiösa biten" (länk till Metronyx)

   Jag fick svar om att de förstås inte hade något emot mig men att de inte blivit uppmärksammade på att boken fanns. Jag tyckte det var jättekonstigt med tanke på att jag inte bara kontaktat deras medarbetare Utvik i ett tidigt skede och även skrivit om den på XJV-forat flera gånger. Men okej, skit i det. Hjälpispersonen skrev tillbaka att de kunde greja något arrangemang och de kunde t o m ordna det någonstans i Göteborgstrakten. Fantastiskt tänkte jag, det här blir bra. Tiden gick och till slut hörde jag av mig. Efter lite tjat fick jag svaret: 

"Jag har förstått att din bok inte handlar huvudsakligen om ditt avhopp? Hade du i första hand berätta om din bok, eller vill du berätta mer allmänt om hur man kan använda sin bakgrund i en skapandeprocess - vilka hinder och möjligheter som uppstår - med exempel från din egen skrivprocess?
Det enklaste är att ha en pubträff där vi bokar ett ställe som har lite mer avskilda rum. Ska vi hyra en lokal för 30+ deltagare är det bra om vi har fler personer som berättar eller föreläser på samma tema."

    Nej, det är ingen traditionell avhopparbok och den handlar inte bara om JV och livet efter dem, men okej, det verkade ju som man hade funderat lite i alla fall. Jag svarade och så väntade jag på respons.
   Som inte kom förstås.
   Senast idag fick jag ett inlägg på fin facebook-feed från Hjälpkällan. En länk till en artikel om "the essential tenets of Pastafarianism". Det roliga i sammanhanget är att jag talat och skrivit rätt mycket utifrån min JV-bakgrund. Till exempel på bokmässan, i ett radioprogram och i ett par intervjuer, t ex  här, men även här. Jag skrev nyligen om det på Epok bokförlags hemsida med anledning av att medverkan i deras novellantologi "Mörkerseende".
   Nämner Hjälpkällan något om detta? Självklart inte. Det är ju bra mycket mer relevant med en artikel om pastafarianismens teser.
   Jag skiter i Utvikrecensioner i TV, arrangemang och pubträffar. Jag ville ha något litet omnämnande av de som sysslar med det som jag skriver om. Det som är vår gemensamma bakgrund, vår gemensamma ovärdegrund. Det var tydligen för mycket begärt. Tack för ingenting.