söndag 24 november 2013

Utvärdering av Författardagen

Inför Författardagen försökte jag lösgöra mig från manus så mycket som möjligt. Jag skulle bara stå på scen i tolv minuter - och läsa ett par, tre av dem - men jag ville inte stå och läsa halvt innantill utan i princip klara av att hålla hela anförandet utan stöd. Och dessutom framföra det på ett intressant vis. Jag ägnade en massa tid åt att försöka prata fram det bästa talet hemma och så, dagen innan Författardagen föll allt på plats och jag visste precis hur jag skulle göra. Nu behöver jag bara bygga på lite för att det ska fungera 5 december då jag framträder på Litteraturhuset igen, denna gång en halvtimme.
Det var intressant att lyssna på i princip alla författare. Linda Spåman var riktigt rolig när hon presenterade sin serieroman "BRF Ensamheten" och Dahlgrens anförande om "Fallna kvinnor" var gripande. Jeny Rengmans "Huset" verkade också rätt kul. Hon berättar om tillvaron på ett socialkontor och en av dikterna var till exempel bara en uppräkning av olika typer av möten.
   Jag hade tagit ut några semestertimmar och skulle jobba kväll, men tyckte det var lite tråkigt att de flesta författarna bara verkade komma till sina framföranden och sedan gå.
   Sara Danius, den nyaste akademiledamoten, var också där och höll ett längre föredrag utifrån sin bok "Den blå tvålen". Hon pratade alltså om en blå tvål i en av Flauberts noveller. Jag tänkte lite men va fan, men ju mer jag lyssnade ju bättre blev det. Riktigt intressant. En gymnasieklass var där och hon började fråga ut dem om deras ärende. Det visade sig till slut - de var lite tonårsblyga - att de hade något projekt på svenskan där de skulle spela akademiledamöter. Hon drog i alla fall in dem både i början och slutet och det tyckte jag var riktigt spontant och kul. Överhuvudtaget hade Danius en lite torr, tillbakalutad humor som jag uppskattade. Och kunde lägga ut texten på ett lättillgängligt men ändå lärt vis.
   Min förläggare Kerstin från Kabusa var också nere och lyssnade på mitt anförande och tyckte att det gick bra. Vid dagens slut pratade jag lite med henne om hur jag ska göra torsdagen 12 december när jag också skall vara med under en kväll, men hålla mig till fem minuter.
   Dagen avslutades med att en fristadsförfattare, hiphopartisten Khaled Harara framförde sina låtar på arabiska. Tydligen hade han varit PLO-soldat men fått gå i landsflykt då han kritiserat Hamas för att hämma yttrandefriheten. Jag är inte jättemycket för hip-hop men tyckte att det lät rätt bra. Han sjöng på arabiska och det var lite österländska toner. Klart godkänd avslutning på en trevlig dag.
   Jag måste erkänna att jag var lite överraskad över att bli inbjuden till det här arrangemanget. Det hade jag inte riktigt väntat mig.

2 kommentarer:

  1. Alltså det där med den blå tvålen. Gillar sånt massvis. När nån går in för att läsa en detalj och göra nåt av det. En av de häftigaste såna jag läst en gång handlade om tänderna i Jan Guilous Ondskan. Tänder blir inte riktigt samma sak efter det.

    SvaraRadera
  2. He he. Tvålen är en utgångspunkt för Danius analys av hur det öppnas ett fönster mot världen i fransk 1800-talslitteratur.

    SvaraRadera