lördag 2 april 2016

Den extrema mitten

*Favorit i repris*


Jag är en sådan jävla sucker på media. Den dompterar mig som en pavlovsk hund, skandalklockorna får mig att dregla. Tidigare var det polismannen kallad kapten klänning som jag blev smått besatt av, nu är det våldtäktsdebaclet i Bjästa. Jag såg debatt på TV och Uppdrag granskning-avsnittet som tog upp det. Min favoritfeminist Katarina Wennstam var med i båda inslagen. Jag läste "Flickan och skulden" och "En riktig våldtäktsman" för många år sedan och mindes vad hon skrev om våldtäktsmän som fick medhåll och sympati medan offret föraktades. Wennstam är inte mer extrem än att hon utan att blinka citerar en våldtagen tjej som säger att förövarens tjejkompisar fördömde henne hårdast. Jag minns också hur hon skrev om snygga killar som inte tycktes "behöva" våldta för att få ligga, men likafullt blev förövare.
I förhållande till offret var förövaren en form av auktoritet. Han var schysst, social och kunde fråga okända människor hur de mådde. En populär kille helt enkelt. Sådan auktoritetstro har varit aktuell nyligen i denna parodi på ett välkänt psykologiskt experiment, som replikerades för inte så länge sedan . Man kan också tala om blågult hedersvåld. Det är naturligtvis inte helt fel att tala om könsmaktsordning heller, detta förbjudna uttryck. Att kvinnor deltog i smutskastningen och förövaren försvaras av sin mamma förändrar ingenting. Det är trevligt att gänga med vinnarna. Vad har en förlorare att erbjuda?
Bjästafallet är också ett typexempel på hur vi förblindas av att stå mitt i etablissemangets strålglans. Allt ont förläggs till skuggorna; hos vänsterextremister, nynazister, muslimer, blattar, kriminella, psykopater och andra. "Jag förstår inte hur man kan göra så" är en vanlig fras när man konfronteras med ett beteende som är främmande för en själv. Som om man vore bättre om man inte fattar vad som får folk att ticka. Som om man skulle bete sig likadant bara för att man försöker se bakom kulisserna. Men när man bländats av sin egen strålglans är det förstås lätt att stiga rätt i skiten och då sitter man där med, låt oss säga talibanskägget i brevlådan.
Jag har skrivit om detta på ett mer globalt plan i det här inlägget, men även i min kommande roman "De döda fruktar födelsen". Jag citerar mig själv (eller en av mina romanfigurer, vilket faktiskt är en viss skillnad):

”Du betraktas inte som extremist, ingen lag har skapats som
kommer åt dig – eller så finns det i alla fall ingen institution som
bekymrar sig särskilt mycket om att komma åt dig och dina sam-
manhang. Du befinner dig hela tiden i samhällets mitt, i den blinda
punkten där du inte blir sedd. Det gjorde att du – bokstavligt talat
– kunde komma hur långt som helst.”

8 kommentarer:

  1. Jag satt och pratade om Bjästa idag, och att säga det hört till en ovetande människa gör bara det hela ännu mer bisarrt. Men, jag är inte förvånad.

    SvaraRadera
  2. Det här var så jävla bra skrivet att jag bara baxnar Pål. Nu längtar jag rejält till din roman!

    SvaraRadera
  3. Malin: Jag fick tillfälle igår att prata med en arbetskamrat som lyckats missa Bjästabestialiteterna. Visade klippet där prällen yrar om manifestation för människovärdet. Egentligen är han inte värre än alla idioter som tjafsade på facebook om att tjejerna borde bli våldtagna på riktigt och öste ur sig sitt hat, men jag har lite svårare för det där mjukisföraktet, det är liksom mer som en dolk i ryggen.

    Stewe: Kul att du gillade inlägget. Jag var lite tveksam att skriva om Bjästa eftersom "alla" tycker något och skriver om det, men tyckte att jag hade en tillräckligt personlig vinkel.

    SvaraRadera
  4. undra vad killens mamma hade sagt om en manlig atbetskamrat hade satt sig på henne på jobbets toa, "onanerat och sprutat satsen i ansiktet på henne"?

    SvaraRadera
  5. Mamman menar att polisen skrämt pojken till erkännande. Ibland kan det förstås vara svårt att se sanningen om sina egna barn men det här är kanske att gå lite väl långt...

    SvaraRadera
  6. Inget är egentligen nytt under solen; allt som hänt i Bjästa är gamla välkända gruppsykologiska fenomen, som du själv berör. Och nu när människor fått tillfälle att förfasa sig över det som hänt där, så känner man sig rena själva - och sedan går folk omkring som zombier tills nästa gång detta händer. Då ser man klart igen - och återigen bara i efterhand...

    Varför lär sig människor inte? Därför att åter andra välkända psykologiska mekanismer slår till för att skydda ens eget ego. Det som hänt i Bjästa kan alltid betraktas som att det inte gäller en själv, ens vänner och närmaste släktingar utan "andra". Bjästa är en liten mentalt avlägsen håla man kan känna sig överlägsen inför, det handlar främst om förvirrade ungdomar som inte ens är myndiga, och man kan alltid göra det till ett "patriarkalt" och "genusteoretiskt" problem vilket också implicerar att man placerar problemansvaret utanför en själv (fastän fenomenet att ta parti för en socialt stark förövare mot ett socialt svagt offer på intet sätt är ett fenomen som är begränsat till våldtäkter - det är ett allmänmänskligt och inte ett genusteoretiskt problem).

    Det första steget till verklig förändring är att inte hyckla eller lura oss själva om hur vi är och fungerar. Människor är praktiskt taget alltid sämre på omdöme, förståelse och rationellt tänkande än man tror eller vill tro om sig själv.

    SvaraRadera
  7. Vad gäller Wennstam tycker jag att det är ett perspektiv som samsas väl med ett mer allmännmänskligt. Hon lyfter också fram att om killen ifråga hade varit en blatte så skulle han inte haft samma förutsättningar att slippa undan i den miljö som den aktuelle förövaren verkade i. Jag läste ett uttalande från någon tjejjour som menade att många tjejer kommer till dem med liknande berättelser, att man inte tror på dem men på förövaren. Det allmänmänskliga finns i varje fenomen, men man kan också belysa det ur mer specifika håll, där jag tycker att den feministiska analysen kan vara givande, även om den inte är allenarådande eller oberoende av andra perspektiv.
    För övrigt håller jag med dig. Jag har sett kommentarer om att i Bjästa är det bara avskrapet klar medan de riktiga människorna begett sig till stan (typ stockholm förmodar jag).

    SvaraRadera
  8. Jag håller nog fast vid att genusteoretiserandet överlag används som jag skriver. Jag håller också fast vid - här som som ofta annars - att genusteori oproportionerligt ofta är rena fnoskerier och i alla händelser tenderar att ge en skev verklighesbild. Som det brukar vara när förment vetenskap blir populära massrörelser (jmf din egen kritik mot populärpsykologi och "positivt tänkande").

    Dagen efter att jag skrev kommentaren här ovan publicerades en artikel på Newsmill med samma resonemang. Diskussionen som följde blev goddag yxskaft, men artikelförfattaren skrev till mig privat och tyckte att mina kommentarer där var mitt i prick ;-)

    SvaraRadera