Anefur, romer och tiggare

Anefur

   Jag var på konferens om Bostad Först* för en tid sedan. Bland annat så lyssnade jag på Anefur. Han pratade om tiggare och beskrev hur det blivit en fråga som bara växt på hans skrivbord under hans tid som den förra regeringens hemlöshetssamordnare. Han sa flera intressanta saker. Bland annat så menade han att de som sitter på våra gator idag tidigare sökte arbete eller tiggde i länder som Grekland, Portugal och liknande, men i och med att den ekonomiska krisen främst drabbade den sydliga delen av Europa så sökte de sig till nordligare breddgrader. Det är helt enkelt Europas mest enorma fattigdom som sitter på våra gator. Och ett symtom på ett större systemfel i vår kapitalistiska ekonomi. Sug på den.
   Många av de som tigger är romer från Rumänien och Bulgarien. En romsk pension är på 380 kr/månad. Om man då kan tjäna typ 70-100 kr/dag på att tigga så är det kanske inte något konstigt att de kommer hit. Särskilt med tanke på att de ofta inte kan få arbete i hemlandet.
   Givetvis är de inte särskilt politiskt korrekta i länderna som tiggarna kommer ifrån. Man ser ner på romer. Om jag fattade det rätt - det låter nästan för galet för att vara sant - så hade Anefur varit i kontakt med rumänska myndigheter om tiggarproblematiken. De hade erbjudit sig att skicka poliser. För att röja tiggare från våra gator. Då har man en lite - annorlunda syn på problemet.
   Anefur talade om en händelse som uppmärksammats en del; ett slagsmål mellan två bulgariska tiggare där det sedan visat sig att den ena hade 53 000 i behån. Det här har tagits som intäkt för att tiggeriet är något slags kriminell organisering och att de egentligen har mycket pengar - för mycket pengar. För ingen går väl omkring med 53 000 i behån?
   Jo - inom romsk kultur så agerar helt enkelt en person i familjen/släkten kassör och samlar in pengarna. Att ha pengarna med sig är också minst lika tryggt som att lämna dem kvar i ett tält- eller husvagnsläger som kan utsättas för olika former av stöld eller attentat. Och om man är tio personer som tigger varje dag under några månader är det kanske inte så konstigt att man kan få ihop 53 000.
   Anefur pekade också på hur svenskar går till kyrkor och liknande och får matkassar gratis eller för en väldigt billig penning. Vi har en välfärdsstat i vårt land men även våra egna medborgare söker alltså någon form av bidrag från frivilliga ibland.
   En av mina kollegor berättade en intressant anekdot apropå tiggare. Han har träffat rumäner som tigger och som inte är romer. Tvärtom uttrycker de förakt för romer. Ändå kommer de förmodligen hit för att romerna banat vägen. En annan kollega berättade för mig att hon gått på Linnégatan när hon sett en gubbe skälla ut en tiggare. När min kollega undrade varför hon skällde på tiggaren började han skrika åt henne. Skälet? Tiggaren förfulade gatubilden. Själv undrar jag hur gubben såg ut. Uppfyllde han omgivningens estetiska krav? Vi kanske skulle börja skälla ut varandra för att vi tycker folk är feta och fula?
Bra sammanfattning av våldet mot tiggare. Länk.

Fast ni ska inte tro att jag bryr mig. Perny Lindgren vet något om mig som inte jag själv vet om hur fördomsfull jag är när hon skriver i sin analys av min roman:  "En av de som arbetar på boendet beskrivs som mörkhårig och att hon har ett romskt utseende, men det poängteras även direkt att det absolut inte är så." Insinuant skrivet? Förstås.

Svensk tiggare som förfular gatubilden i Bangkok

 * = Jag kanske ska förklara vad Bostad Först går ut på. Enkelt uttryckt innebär det att den hemlöse får flytta in i en lägenhet där det egentligen bara ställs tre krav på att hen ska få bo kvar: betala hyran, undvik störningar och se till att bostaden inte blir osanitär. Övriga åtgärder och insatser bestäms individuellt. Boende och behandling hålls alltså åtskilda. Tidigare var behandling i olika former ofta ett krav för att få någon typ av boende.
   Det här är en amerikansk modell men som så många andra dylika modeller går den inte riktigt att överföra i sin helhet. I USA har man t ex tillgång till fler lägenheter så att man lättare kan låta den boende flytta inom det egna bostadsbeståndet om de t ex involverar sig i lokala gäng. Sådant finns än så länge dåligt med möjligheter till på den svenska bostadsmarknaden.