Alla säger att det var bättre förr...

   Jag läste "Män av våld - om svenska huliganer" av Tommy Deogan för en tid sedan. Deogan har intervjuat ett gäng huliganer och andra som de kommer i kontakt med som deras fruar, flickvänner, en yrkeskriminell och en polis. Upprinnelsen till boken kommer sig av att Deogans storebror Tony dog i ett huliganslagsmål och han är knappast positiv till huliganföreteelsen.
   Deogan tar upp huliganismen utifrån flera perspektiv, exempelvis hur äldre utövare tycker att slagsmålen var lite ädlare förr - exempelvis att man kunde hjälpa sina motståndare upp - att den yngre generationens modefixering mest är trams och gör det lättare att identifieras av polisen och att man inte backar upp varandra lika kompromisslöst numera. De äldre rekryterades i högre grad utifrån lojalitet med fotbollslaget, medan de nyare huliganerna inte behöver visa samma intresse för just fotbollen i samma grad. Droger verkar också spela en större roll för yngre huliganer. "Men sen kom det här med kläderna. Och så började okontrollerade människor dyka upp och ena hälften sprang och andra hälften ringde och tipsade snuten. Det var alltid nya ansikten från samling till samling och jag störde mig mer och mer på det. Många av dem kom endast för laddet (kokainet) och ville endast slåss efter några linor. Jag fick nog. Sen var det Tony och flera andra ligister som jag kände som dog. Några av dem tog sitt liv, det var droppen".
   Det är lite småroligt när en yrkeskriminell och en huligan samtalar och den förre bara skakar på huvudet åt att slåss för att det är kul istället för att skaffa sig exempelvis ekonomiska fördelar. Tommy intervjuar också en person som lever på att ha rykte om sig att vara ledande huligan men i själva verket tipsar polisen mest hela tiden. Föräldrarna är bekymrade, skolan är bekymrade och socialen är bekymrade över killens våldsamhet men det är alltså mest snack och ingen verkstad.
   Deogans jämförelser med firmor i utlandet är intressant. Det verkar som om vårt relativt jämlika samhälle även har en inverkan på hur huliganscenen ter sig. Han jämför med Ryssland där huliganerna kan ha slagits för sina liv på gatan sedan de var små och sålunda är betydligt brutalare än våra välfärdsfostrade motsvarigheter som kommer från olika skikt i samhället och är mer beskedliga.
   Deogan intervjuar även en polis som jobbar vid högriskmatcher som säger så här: "Jag vet några som blev poliser enbart för att de ville vara med om saker, inte för att de ville arbeta för ett samhälle fritt från kriminalitet och våld./--/Jag tror att en del poliser kan identifiera sig mer med huliganer och annat bus i förorten till exempel än med sina egna kollegor, eller rättare sagt med polismyndighetens ramar."