"Marianne Orhlander säger rakt ut att fattiga inte bör skaffa barn. Varför svarar vi inte med att kräva att alla nolltaxerande rikemansparasiter tvångssteriliseras så att deras psykopatiska gener inte förs vidare?"
CJ Håkanssons senaste krönika i Arbetaren kan läsas i sin helhet här.
Fantastiskt.
SvaraRaderaEn mantelrörelse i bokstavsform.
Ja, visst var det en jävligt bra text.
SvaraRaderaNu tycker jag faktiskt ni gör en höna av en fjäder, iaf är det inte alls så jag läser det hon skrev. Ingen har sagt att fattiga inte får skaffa barn, däremot kanske de inte borde skaffa fler barn än de kan försörja, det säger sig själv tycker jag och är väl vanligt sunt förnuft. Om man är långtidsarbetslös kanske man ska tänka sig för innan man skaffar sig ett helt fotbollslag av ungar, för man vill ju kunna ge dem en dräglig uppväxt och de kan de inte få i det läget. Sedan verkar det vara lite olika vad man klassar som fattigdom, en del verkar tycka att barn som inte får den senaste mobiltelefonen och de dyraste märkeskläderna är fattiga, men det är inte min definition av fattigdom.
SvaraRaderaHmm, ett stående argument som brukar stoppas i munnen på en så fort man pratar om (barn)fattigdom är att man egentligen pratar om att inte kunna få senaste mobiltelefonen och de dyraste märkeskläderna. Det är ju självklart det jag menar, det är väl sunt förnuft.
SvaraRaderaEn annan intressant sak om det här med barnafödande; tror du att du överhuvudtaget hade existerat om folk inte fött barn utan att allt varit ordnat och säkert? Under större delen av historien har folk fött barn trots perioder av svält, otaliga krig, osv. Det räcker med att kolla var nativiteten är högst, inte är det i välfärdsländer. Det är i fattiga länder, ofta bland de fattiga själva. Och det brukar dö ett och annat barn på vägen. Något för en suntförnuftare att bita i. Men de saknar väl helt enkelt sunt förnuft enligt dig, dvs är dumma i huvudet.
Och det blir ännu värre eller vad sägs om detta utdrag ur expressen om fattiga i länder där folk ofta svälter : "De köper inte den billigaste maten. Även när staten subventionerar basvaror som ris, väljer de fattigaste att köpa dyrare, inte nödvändigtvis nyttig, mat. Även urfattiga vill helt enkelt ha omväxling och mat som smakar gott. Dessutom lägger de pengar på "onödiga" saker som brudkistor och begravningar, även om de får gå hungriga. Varför? För att inte förlora anseendet. Och många spar ihop till en tv. Varför? Jo, även urfattiga uppskattar underhållning.
Där ser man.
Fattiga människor är alltså något mer än en munhåla att stoppa ris i."
Hela artikeln kan läsas här: http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus-men-det-ar-forstas-ingen-som-svalter/
Och apropå vad Orlander skriver. Hon skriver inte att fattiga inte får skaffa barn. Hon nöjer sig med att definiera de parametrar enligt vilka de fattiga ska tänka och fördömer dem som går utanför. Mycket bekvämare än att gå ut i hetluften med en motion om förbud. Det är lite som Sverigedemokraterna och deras kritik av islam och kultur. Vem som helst fattar att rasismens nya skepnad delvis är en maskerad där exempelvis religionskritik ibland får utgöra maskeringen, så att de lättare ska komma undan.
Äsch, det finns en utmärkt lösning som gör att det inte går någon nöd på våra bångstyriga barnkullar;
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=h45WnW0ASFY
Vilken hemsk, extremistisk sångtext.;-)
SvaraRaderaI Sverige håller det på att bli så att lågavlönade människor faktiskt börjat skaffa färre barn än medelklassen. Detta är ett trendbrott om man ser till histoiren.
SvaraRaderaJag kan tycka att det faktiskt är lite tragiskt att folk inte skaffar barn för att de tycker att de är för fattiga.
// Lars Krantz.
Intressant. Det hade jag ingen aning om. Det är väl det *sunda förnuftet* som börjat slå igenom.
SvaraRadera