Vi gillar ojämlika

För en tid sedan lanserade Centerns ungdomsförbund kampanjen Fuck facket med denna posterboy:



Men de kunde lika gärna byta ut bilden på clownen mot den här gubben:



Farfar på bilden ovanför heter Esse Rosander. Han är nämndeman för Sverigedemokraterna i Malmö tingsrätt och entreprenör. En samhällets stöttepelare. SvD Näringsliv skriver om de en polsk gästarbetare, Marcin Wroblenski som arbetade på Esses företag. Där fick svenskar mer betalt och i Marcins kontrakt stod att han inte fick ansluta sig till någon facklig organisation och han inte heller fick kräva sjukersättning om han blev sjuk. Vilket han blev, och sedan fick han sparken. Go gubbe den där Esse. Och dessutom viril nog att knulla facket fast han är så gammal.
Vad har han då själv att säga om varför han ger polacker sämre betalt?
"De är inga yrkesmän, de gör sämre jobb. Det har jag många bevis på."


Jaddi Dalawi, lönegranskare på Kommunal berättar hur utländska arbetare luras och behandlas illa:

"Jag har hittat folk i pannrum, källare och husvagnar mitt ute i skogen. Människor som inte får gå ut och röka eftersom man gömmer dem, som tjänar 59 kronor i timmen och får ge hälften till arbetsgivaren för mat och boende."
Människor stängs in i växthus när de arbetar och sover i släpvagnar och lekstugor. Jag tror inte att alla som anställer dem är sverigedemokrater. Och de har indirekt fått hjälp av regeringen som skurit ner anslagen till Arbetsmiljöverket.

Är detta vad som menas när man skall lära blattar "svenska värderingar"?

Recension i BTJ-häftet

BTJ-häftet heter en publikation som går ut till alla bibliotek i landet. En hord av lektörer recenserar det mesta som ges ut av svenska bokförlag och skriver kortare recensioner som sedan blir grund för en hel del av bibliotekariernas inköp. Min roman har också recenserats och kommer att ingå i häfte 2, 2011. Jag har dock fått tillgång till den i förväg. Här är den:

"De döda fruktar födelsen är Pål Eggerts andra roman. Susanne har dött i en olycka och hon upplever hur hon som själ svävar i mörker. Snart möter hon en ljusguide som skall vägleda henne mot himlen. Men den astrala världen befolkas även av demoner som söker efter irrande själar och hennes själ är i fara. På jorden finns hennes syster Petra. Systrarna har en traumatisk bakgrund. Deras såriga syskonband för Susanne tillbaka till jorden. Med hjälp av Petras mediala vän Sebastian försöker de finna en genväg förbi demonernas avgrund, för att rädda Susannes själ. På baksidestexten nämns fantasy, skräck och socialrealism som genredrag. Utmärkande är dock de filosofiska diskussionerna om livshållningar som förs romanen igenom. Språket är rikt på metaforer, smarta dialoger och ironiska vändningar. Kanske överlastat. Det är en tankeväckande bok och personernas öden fängslar läsaren. Boken är mer ifrågasättande än övertygande som religiös fantasy. - Anneli stenberg."

Nu lär nog ett och annat bibliotek köpa in ett par ex av min roman. Referatet av handlingen är ganska okej, även om Susannes inte bara flyr från demonerna utan även ljusguiderna. Men, men, som Stewe skriver i sin recension "Förlaget Järnringen har nog gjort klokt i att vara väldigt sparsmakade med innehållsbeskrivningen, det hade varit stört omöjligt att ge en kortfattad, svepande sammanfattning om handlingen i boken."
Sedan så är det en roman som handlar en del om religion och använder element ur olika religiösa världar, men den är knappast religiös i den bemärkelsen att den speglar en religiös övertygelse (hos författaren). Med tanke på att jag är agnostiker med ateistisk slagsida så hade det nog varit märkligt...