onsdag 26 juni 2013

Postmodernt dödsväsen




För en tid sedan hade Kobra en Trollspecial. Man spekulerade om att det var en trollvåg inom fantastiken. Det handlade mest om de norska filmerna Trolljägaren och Thale som handlar om en huldra – som inte är något troll utan ett annat folktroväsen.
   Huldran har väl egentligen mer gemensamt med skogsrået, ett annat kvinnligt skogsväsen med svans. Överhuvudtaget finns det en del nya filmer och böcker om folktroväsen. Mikael Strömberg har gett ut romanen ”Vätten” – det är ju rätt självklart vilket väsen den handlar om – och ”Inmurad” där bland annat kyrkogrimen figurerar. Nene Ormes skriver om de sära som vi dödliga bara sett glimtar av och kallat för eldtursar eller häxor. En film som heter ”Vittra” är också på väg.
   Själv skriver jag om grav-rån i ”Borde vara död”. Vår folktro rymmer rån för skog, berg och skog, men inte för graven och döden. Man skulle kunna säga att det är ett postmodernt folktroväsen, men även en negation till skogsrået. Där skogsrået når fram till människor genom sensualism och förförelse tar gravrået vad den vill ha av oss genom att använda vårt eget mörker som ett vapen mot oss.
Och vad har bilden med texten att göra? Läs "Borde vara död" så får du se...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar